Helena Jäderblom, Jusekmedlem och ordförande för den rådsarbetsgrupp som behandlade frågan om EUs nya öppenhetsregler under det svenska ordförandeskapet.

Förhandlingarna som ledde till en uppgörelse mellan medlemsländerna fick mycket medial uppmärksamhet och kallades en av Sverige största framgångar som EU-ordförande. EU-parlamentet röstade för de nya reglerna den 3 maj och den 28 maj antogs de av ministerrådet.
Den sista juni var det svenska ordförandeskapet och därmed ditt uppdrag som rådsarbetsgruppordförande slut. Vad gör du idag?
– Jag är kvar som ämnesråd på justitiedepartementet och jobbar fortfarande med öppenhetsfrågan. Det som närmast står på tur är ändrad arbetsordning för rådet, parlamentet och kommissionen med anledning av den nya rättsakten. Dessa förhandlingar ska ledas av belgarna men har inte kommit igång ordentligt än.
– Sedan ska vi också utvärdera det svenska arbetet med frågan under vårt halvår som EUs ordförandeland och eventuellt göra en skrivelse med en redogörelse för arbetet till riksdagen.
– Fram till jul kommer jag säkert hålla på med dessa arbeten.
När du porträtterades i Jusektidningens aprilnummer på plats i Bryssel var förhandlingsläget kärvt. Men sedan lyckades ni bättre än vad många trodde var möjligt. Vad är du mest nöjd med?
– Att innehållet i rättsakten omfattar både handlingar som upprättas i parlamentet, rådet och kommissionen och inkomna handlingar. Institutionerna är dessutom skyldiga att diarieföra handlingar och upprätta offentliga register. De kan inte heller längre vägra lämna ut en handling för att den är delvis sekretessbelagd, i sådana fall får de ”maska av” det hemliga. Och sekretessbestämmelserna har blivit tydligare och snävare.
Den svenska 200-åriga offentlighetsprincipen var ett tag i fara, hävdades det i debatten?
– Vi behåller vår offentlighetsprincip fullt ut. Hur svenska myndigheter väljer att lämna ut svenska handlingar påverkas inte av de nya EU-reglerna.
Men man kan även begära ut EU-handlingar hos svenska myndigheter?
– Ja. Här finns dock en bestämmelse att den svenska myndigheten ”vid oklara fall” ska konsultera den EU-institution som upprättat handlingen. Men det är som ett normalt förfarande.
Något du är mindre nöjd med?
– Problemet med inkomna handlingar som betraktas som känsliga, till exempel sådana som rör försvars- och säkerhetsfrågor. Här kan inte EU-institutionerna självständigt avgöra om handlingen ska lämnas ut, utan måste konsultera inlämnaren, till exempel en medlemsstat. Vi nådde inte ända fram i förhandlingarna på denna punkt under halvåret. Men vi fortsätter att jobba med frågan.