En vinterdag 1976 kommer en 17-årig assyrier-syrian från Istanbul till Södertälje.
Nu, 25 år senare, är han åter i samma stad som stadsjurist.
- Redan som barn hade jag en stark vilja att studera. Sverige gav mig möjligheten, konstaterar Maravgi Staifo.
Maravgi fann nyckeln
till svenska samhället
En vinterdag 1976 kommer en 17-årig assyrier-syrian från Istanbul till Södertälje.
Nu, 25 år senare, är han åter i samma stad som stadsjurist.
- Redan som barn hade jag en stark vilja att studera. Sverige gav mig möjligheten, konstaterar Maravgi Staifo.
Vi träffas en måndagsförmiddag i stadshuset i Södertälje. I receptionen hänger bilder på bemärkta Södertäljebor som Björn Borg och Hasse Tellemar.
Plus en för journalisten obekant man vid namn Kennedy Bakiricioglu.
- En framstående assyrisk-syriansk fotbollspelare, förklarar Marvgi Staifo när vi skakat hand.
Hans tjänsterum är påtagligt spartanskt. Dock har bokhyllorna packats fulla med juridisk litteratur.
- Som stadsjurist är jag en sorts back up och internkonsult för kommunens tjänstemän. Exempelvis kan det handla om vilka handlingar som är sekretessbelagda eller vilka regler som gäller vid omhändertagande av barn.
Maravgi Staifo tillträdde sitt jobb i augusti 2001. Då hade han, efter jur kand-examen, bland annat hunnit sitta ting på länsrätten i Göteborg samt arbetat som jurist på länsstyrelsens rättsenhet i Västra Götalands län.
- När jag såg tjänsten här utlyst blev jag genast intresserad. Min fru och våra fem barn är dock fortfarande i Göteborg och jag veckopendlar hit.
Från Mesopotamien
Att en assyrier-syrian har speciella känslor för Södertälje, är kanske inte så konstigt. Här bor uppskattningsvis över 10 000 assyrier-syrianer.
Men, varför denna dubbla benämning..?
- Vi är kristna assyrier. Vårt språk är syriska, som är ett semitiskt språk och släkt med arabiska och hebreiska.
- Men det finns ju också ett land som heter Syrien, och för att undvika sammanblandning kallar vi oss i Sverige för assyrier-syrianer.
Maravgi Staifo och hans landsmän daterar sitt ursprung till det bibliska tvåflodslandet, Mesopotamien. Delar av Gamla Testamentet är skrivna på syriska.
Så småningom kom folkgruppen att spridas till flera länder inom det ottomanska riket, som motsvarar dagens Syrien, Irak och Turkiet.
- Under första världskriget utsattes vi för ett folkmord där mer än tre fjärdedelar strök med. Åren 1914 och 1915 kallas fortfarande i folkmun för "Seifo", som betyder "Svärdets år", berättar Maravgi Staifo.
När Kemal Atatürk utropade det moderna Turkiet på 20-talet följde också krav på att alla, oavsett bakgrund, skulle assimileras och tala turkiska.
- Vår grupp blev alltmer utsatt. På 60-talet började en utvandringsvåg och från att på 70-talet ha varit närmare 150 000, är vi nu bara några tusen kvar i Turkiet, berättar Maravgi Staifo.
Själv föddes och växte han upp i byn Kritho Diito, vilket på syriska betyder "kyrkbyn".
- Vi var den enda homogent kristna byn i sydöstra Turkiet. Som 16-åring flyttade jag till Istanbul och fick jobb hos släktingar.
- Men tillvaron där var osäker. Man kände sig trängd, var tvungen att tala turkiska och var rädd för att ens tala om sitt ursprung.
Kallt stå i Södertälje
Lösningen blev en biljett till Sverige och Södertälje. Dit hade redan vid 60-talets slut en grupp assyrier-syrianer kommit, genom Världskyrkorådets försorg.
- Hur det var att plötsligt stå i Södertälje? Kallt! Och språket förstod jag ju inte alls.
Maravgi Staifo fick till en början bo hos en släkting. Redan efter en vecka var han igång med svenskstudierna.
- Jag insåg genast att språket skulle bli nyckeln till det svenska samhället. Utan språket är det mycket svårt att hävda sig.
Via en specialinrättad arbetsförmedling fick en grupp assyrier-syrianer jobb på Electrolux i Motala. Maravgi Staifo följde med och fortsatte studierna på ett AMU-center.
- Efter en tid kunde jag så pass hyfsad svenska, att jag blev familjepedagog och tolk för en grupp landsmän i Mjölby.
- Därefter fortsatte jag studierna, genom att läsa in såväl svenska högstadiet som gymnasiet.
Nu är vi i Göteborg och det är slutet på 80-talet. Maravgi Staifo skriver in sig vid universitetet för att läsa statvetenskap, men sadlar snart om till juridik.
- Min bakgrund spelade säkert in. I mitt gamla hemland hade jag knappast, som tillhörande en minoritet, fått chansen att studera juridik.
- Tillhör man en liten grupp som haft det svårt, inser man också vikten av lag och medborgerliga rättigheter.
Av 160 studenter i Maravgi Staifos kull fanns en polska, som dock snart slutade, och en ungrare i andra generationen.
- Alla andra var svenskar. Men jag kände mig aldrig utanför eller särbehandlad. Fast, jag var ju litet äldre än de andra och hade redan skaffat familj.
Bilden inte bara mörk
Varför är det fortfarande så, att svenskfödda ur arbetarklassen samt invandrare är underrepresenterade vad gäller högre studier?
- Bilden är inte bara mörk, svarar Maravgi Staifo. Min äldsta dotter läser juridik och i hennes klass finns flera studenter som är andra generationens invandrare. Ibland har man så bråttom i Sverige och tror att detta med integration måste ske omgående.
Hur ser du på segregationen, exempelvis i boendet?
- Här i Södertälje tycker jag kommunen jobbar aktivt med dessa frågor. Utbildning, bostad och jobb är viktiga faktorer för självkänslan.
Vad tycker du om etnisk kvotering?
- Det är ingen bra väg. Kunskap och förtjänst ska styra när en tjänst tillsätts.
- Men utländskt ursprung och ett annorlunda klingande namn får aldrig vara en nackdel när du söker en tjänst!
Det har hunnit bli lunchdags, och vi tar en rask (Maravgi Staifo är en hängiven joggare och badmintonspelare) promenad till en assyrisk-syriansk restaurang.
- En anledning till att min folkgrupp kunnat integreras relativt bra i Sverige är, att vi är vana vid att vara en minoritet. Vi visste också när vi kom hit, att vi knappast skulle kunna återvända och det har underlättat anpassningen, säger Maravgi Staifo under promenaden.
Filosoferar över språk och identitet
Maravgi Staifo filosoferar över språk, länder och identitet.
- Kommer man i vuxen ålder till ett nytt land finns det saker som är mycket svåra att ta igen. Svenska sagor är något jag fått lära mig i takt med att vi fått barn.
- Men jag märker ofta, att mina barn använder ord jag aldrig hört och att jag lär av dem. Där finns en lucka, helt enkelt.
Vad är bäst i den svenska respektive den assyrisk-syrianska kulturen?
- Jag uppskattar mycket den svenska toleransen. Att man kan ha skilda åsikter men ändå vara vänner och att individens integritet är så viktig här.
- Från mitt gamla hemland uppskattar jag familjesammanhållningen och hur man ställer upp för varandra.
Tillbaka i stadshuset berättar Maravgi Staifo, att även om han har assyrisk-syrianskt ursprung, så har hans nuvarande tjänst på intet sätt någon speciell koppling till invandrarfrågor.
En tidning skrev om dig under rubriken "Förebild för unga invandrare".
- Ja, fast det vet jag inte om jag är. Det fanns en tid då en del invandrare tänkte, att "det spelar ingen roll om jag studerar för jag får ändå inget jobb".
- Nu tycker jag det börjat vända och möjligen är jag ett bevis på att det lönar sig att studera.
Du har inga "enkla framgångsrecept"?
- Nej. Inte annat än att man måste veta vad man vill. Och att allting har sitt pris. Vill du lyckas måste du också försaka en del.
- En stor del av mitt liv har jag tillbringat ensam med mina studier, först svenskan och så juridiken. Fast, å andra sidan har jag ju även hunnit gifta mig och få fem barn, så jag känner mig väldigt lyckligt lottad.