Volvo varslar tusentals medan dataföretaget Mindark bygger en ny värld och nyanställer. I industritunga Göteborg slår lågkonjunkturen hårt. Men det finns nyanser i mörkret. Högkonjunktur råder dock endast hos Arbetsförmedlingen, som söker ett 80-tal nya medarbetare.
Det finns två parallella sanningar, menar Per Olsson, chef för Arbetsförmedlingen i Göteborgs stad och Öckerö kommun:
– Varsel och stigande arbetslöshet är den ena sanningen. Den andra är att det kommer att ske nyanställningar både i privata företag och i offentlig sektor i Göteborg och Västra Götaland även under 2009.
Per Olson kommer med samma nyanseringsbudskap som de flesta vi pratar med under två februaridagar i staden, som utpekats som lågkonjunkturens epicentrum. Oavsett vilket epitet man väljer så talar ändå Arbetsförmedlingens rekryteringsbehov sitt tydliga språk.
I oktober i fjol blev djup lågkonjunktur ett begrepp på allas läppar. Men redan i juni varslade Volvo 1 200. Sedan dess har biljätten i olika omgångar talat om att drygt 5 000 måste gå, majoriteten arbetare. Men varsel och oro finns även i tjänstemannaleden.
En vacker vinterdag med några minusgrader och lågt stående sol över vattnet utanför Hisingen lyser Volvos blå logga upp var och varannan byggnad. Vi är på Götaverkens/Arendelsvarvets gamla område som Volvo tog över i spåren av varvsindustrins kris för några decennier sedan. Nu används krisbegreppet för bilindustrin istället.
Vi har stämt träff med Margareta Öhlin, ordförande för Volvo ABs Sacoförening med cirka 3 000 medlemmar, varav 2 000 i Göteborg, och Jonas Björklund, systemvetare på Volvo IT och tillika vice ordförande i Juseks industrisektion och ledamot i förbundsstyrelsen.
Efter kryssning i Arendels labyrint av byggnader finner vi rätt dörr och ett sammanträdesrum, där automatkaffedoften fortfarande är frän och stolssitsarna uppvärmda efter en nyss avslutad varselförhandling. Det handlar om det fortsatta förhandlandet om de 350 tjänstemän på Volvo IT som varslades i november i fjol varav 290 i Göteborg.
– Mindre tillverkning innebär att de andra delarna av Volvo köper färre tjänster av oss. Det börjar märkas ordentligt nu, säger Jonas Björklund, som berättar att ledningen vill ha bort cirka tio procent av de anställda på Volvo IT.
– I den nya organisationen som är klubbad finns det 290 färre tjänster i Göteborg.
Inte heller dagens förhandling har lett till att varslade namngivits på en så kallad avtalsturlista. Flera turer återstår.
– Vi förespråkar självklart LAS. Men den lagstiftningen handlar inte bara om turordning utan också om kompetens eller framtida kompetens, fortsätter Jonas Björklund.
Han kallar sig realistisk optimist när det gäller framtiden och jobben.
– Jag hoppas på Obamaeffekten. Förmodligen dröjer det inte så länge som olyckskorparna tror innan det vänder. Alla regeringar sätter in resurser nu. Jag tror att 2009 blir ett mediokert år men också det år som konjunkturen vänder.
Lågkonjunkturens inträde med buller och brak var totalt oväntat. Många, såväl bankmän som analytiker och företagsledare, har upprepat detta de senaste månaderna. Jonas Björklund håller med:
– I maj i fjol hade alla Volvo ABs bolag all time high. Tredje kvartalet började det rasa och fjärde kvartalet var katastrofalt.
Vilken är den rådande stämningen just nu?
– Oro, en känsla av att alla kan drabbas, både chefer och anställda. Ingen sitter säkert. Det är mycket korridorsnack om LAS, olika lösningar och viss galghumor.
Volvo Power Train i Skövde, som tillverkar motorer, har tidigare sagt upp 90 tjänstemän . Men varslade tjänstemän räknas fortfarande i hundratal, arbetare i tusental.
Margareta Öhlin har jobbat ett drygt kvartssekel på Volvo:
– Fram till 1992 var vi tjänstemän förskonade från uppsägningar. Det rådde en allmän känsla av att sådant aldrig drabbar oss. Nu är det inte samma känsla av att vara en familj, utan var och en ser om sitt eget hus.
– Oron förstärks också av att varselförhandlingarna tar tid. Alla vill ju veta hur det blir för egen del. Det kan bli så att folk flyttas runt mellan olika tjänster och förmodligen kommer arbetsgivaren att vilja köpa ut äldre innan allt är klart, säger Jonas Björklund.
Både han och Margareta Öhlin håller med om att LAS inte är ett så kraftfullt instrument som det en gång varvar.
– Men vi skulle inte heller vilja ha strikt turordning, att de 290 senast anställda sparkades ut. Det vore en kompetensmässig katastrof och vi vill ju gärna att företaget ska överleva. Men visst hamnar vi som fackliga förhandlare lite i ett moment 22, säger Jonas Björklund som har jobbat på Volvo IT i elva år.
Han och Margareta Öhlin var också med om uppsägningar på Volvo 1992 och 1998. Men lågkonjunkturen och konsekvenserna nu är en flodvåg jämfört med då, tycker de.
Av en slump stöter vi ute bland Arendals industrihus på Volvo museums chef, Sten-Åke Lyngstam, som med göteborgska vitsar och stor entusiasm låser upp den måndagsstängda anläggningen och guidar runt bland bilar och lastbilar som väcker minnen från tidigare decennier samt bilar som aldrig rullat på gatorna, så kallade konceptbilar.
Han pratar om framtidstro, katalysatorn, trepunktsbältet, krockkudden och om andra områden där Volvo utmärkt sig.
Utvecklingen fortsätter. To be continued. Så står det på en Volvo Lastbil L 395 Titan 1954, den första med turbomotor.
Med den skylten på näthinnan lämnar vi Arendal över Älvsborgsbron och åker mot stadens centrala delar.
Nästa dag bjuder på plusgrader och rå fukt från havet. Solen gömmer sig bakom molnen. Som en övertydlig symbolik för att något nytt tar över när något äldre tar slut, är det i nedlagda tidningen Arbetets gamla lokaler vid Järntorget 8 som företaget Mindark bygger sin virtuella science fiction-värld; onlinespelet Entropia.
”Director of Special Projects” står det på Christian Björkmans visitkort. Marknadsansvarig kallar han sig på svenska. Han är USA-utbildad marknadsekonom och har även pluggat juridik i Lund.
Christian Björkman hälsar välkommen framför en plattskärm i vestibulen, där en nattklubbsscen från Entropias värld rullar. Cirka 800 000 människor runt jordklotet är registrerade användare. ”Ett tredimensionellt universum”, säger Christian Björkman.
Kortfattat går spelet ut på att deltagaren skaffar sig en figur, en avatar, som beroende på vilka investeringar som görs i den verkliga världen utrustas med kläder, utseende, material och egenskaper. Det är bara att välja om man vill jaga monster, dansa på nattklubben eller leta mineraler.
Christian Björkman vill visa allt detta lite närmare och lotsar in oss till ett rum med svarta skinnsoffor och en gigantisk plattskärm med perfekt upplösning som fyller nästan hela väggen.
– Det var ju här sportredaktionen satt, kommenterar Jusektidningens fotograf scenförändringen. Han jobbade i staden även före sekelskiftet då Arbetet Väst lades ned.
Luften är kvav och Christian Björkman letar febrilt efter nyckeln till luftkonditioneringsanläggningen. Vi glömmer snart sådana trivialiteter och dras in i Entropias värld på den stora skärmen. Här är alla magar platta, alla rör sig smidigt, ingen åldras, inga nycklar tappas bort och ingen varslas. Robotar och monster anfaller och alla avatarer är kolonisatörer på en ny planet.
Flera gånger efter visningen påbörjar Christian Björkman svaret på frågan om inkomster ”Jo vi tjänar våra pengar på …”. Följt av utvikningar om antalet anställda, 65, och förhoppningar att personalen ska växa till ett par hundra de närmaste två åren. Han varvar fakta med kuriosa och kan inte låta bli att nämna exemplet Jon Jacobs, amerikanen som köpte en rymdstation i Entropia år 2005 för 100 000 US dollar och tjänade in dem på ett år genom besökare på hans nattklubb och jaktmarker.
Deltagarna kan alltså handla med varandra för verkliga pengar som växlats in till Entropias egen valuta.
– Jo vi tjänar våra pengar på främst förslitningsprocessen, säger Christian Björkman slutligen och enligt sin egen dramaturgi. Hans sätt att berätta tycks genomtänkt och inkomsterna stod inte först i manus.
– Allt man har i Entropia slits och det är bara hos Mindark man kan göra reparationer. Det finns ”non-persons” som styrs av oss, som man kan gå till för reparationer.
Någon lågkonjunktur har Mindark inte märkt av.
– Tvärtom, i december satte våra användare rekord i att göra av med pengar. Kanske är det så att man vill fly den verkliga världen i dåliga tider.
I genomsnitt har företaget gjort en nyanställning i månaden även sedan lågkonjunkturen brakade lös på allvar i oktober.
– Vi anställer talanger när vi stöter på dem, lågkonjunktur eller inte. Men det ekonomiska läget gör att vi nu är försiktigare i vår rekryteringsprocess. Vi växer inte i den takt vi borde.
Hos Mindark jobbar datautbildade av olika slag – programmerare och systemutvecklare – men även grafiska illustratörer, ekonomer och jurister.
Spelet Entropia har utvecklats tekniskt under ett decennium. Mindark skriver också avtal med andra bolag.
– Vi delar med oss av tekniken och delar vinsten med dem, förklarar Christian Björkman.
Kravet på bolagen är att de håller sig inom vissa moraliska gränser. Mindarks teknik får inte användas till porr, våld eller gambling. Däremot gärna i utbildningssammanhang.
– Det är ett enormt starkt pedagogiskt instrument som går att använda på såväl grundskole- som universitetsnivå.
I fjol deltog Mindark i en tävling ordnad av Nasa. Uppdraget handlade om att utbilda amerikanska barn i naturvetenskap.
– Vi kom tvåa. Men vi lärde oss mycket på uppdraget och ser en stor framtida potential i detta.
I Sverige används redan Mindarks teknik, i datavetenskapsutbildningen i Kista utanför Stockholm.
– Vi sysslar med ett digitalt och globalt språk som alla kan förstå. Några nya biltillverkare kommer inte att dyka upp i Göteborg. Men vi kommer att fortsätta växa, säger Christian Björkman.
Växer gör även antalet anställda på Arbetsförmedlingen i Göteborg. Men just nu är vissa rum tomma i lokalerna intill Feskekörka på andra sidan Rosenlundskanalen, från Järntorget sett.
Efter gårdagens minusgrader kan man nästan inbilla sig att det nu är vårvindar som kantar vår korta promenad från Mindark. Men det är bara en chimär. Lokalbefolkningen minns att snön låg ända till april i fjol.
Den mentala islossningen på arbetsmarknaden kommer att dröja längre än så. De flesta, både göteborgare och andra, verkar hålla med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin om att 2009 blir ”ett skitår”.
– Även om det skulle bli ordning på finanskrisen så tar det tid innan det vänder på arbetsmarknaden, säger Per Olsson, chef på Arbetsförmedlingen.
Att vissa rum nu står tomma beror på att ett 80-tal arbetsförmedlartjänster drogs in här i fjol.
– En del gick i pension, andra flyttades till andra delar av myndigheten, berättar Per Olsson.
Nu pågår nyrekrytering av lika många som fick sluta; ett 30-tal arbetsförmedlare för fast anställning samt av drygt 50 karriärcoacher, som projektanställs året ut.
– Karriärcoacherna ska inte syssla med myndighetsutövning utan uteslutande ge handfast hjälp till arbetslösa och knyta kontakter med arbetsgivare, förklarar Per Olsson.
Han har jobbat på Arbetsförmedlingen i 30 år och ger ett historiskt perspektiv på situationen:
– Visst är den allvarlig. Men i lågkonjunkturen i början av 90-talet försvann 500 000 jobb. Där är vi ju inte ännu.
Liksom många andra blev Per Olsson överrumplad av den snabba konjunktursvängningen i fjol:
– I augusti var jag på ett möte med IF Metall ute på Volvo efter det första varslet. Då presenterade jag en bild av en hyggligt god arbetsmarknad och jag tyckte jag hade fog för vad jag sa …
Han berättar att Arbetsförmedlingen, när krisen sedan fördjupades, hade 16 arbetsförmedlare på heltid på plats hos Volvo.
Katarina Carlsson är en av drygt 400 arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Göteborg. Hon träffar huvudsakligen arbetssökande som är under 25 år, bland annat i grupper inom den så kallade jobbgarantin för ungdomar.
– I december startade vi den största gruppen någonsin, 19 personer.
Katarina Carlsson har sett en tendens under de senaste månaderna att en del arbetsgivare avvaktar med nyanställning och att ungdomar som har vikariat inte får förlängt.
– Hos en del personer finns en uppgivenhet som förstärks när det är lågkonjunktur. Hur det fungerar med ekonomin när man är arbetslös går enkelt att förklara. Men allmän livsoro är svårare att hantera.
Men Katarina Carlsson berättar att det också finns Göteborgsföretag som vill anställa.
– Det är högsäsong nu för ungdomar att söka sommarjobb, bland annat hos Liseberg och Stena Line.
Katarina Carlsson stöttar arbetssökande med att tänka i nya banor, att finna de arbetsgivare som faktiskt anställer i ett dåligt konjunkturläge. Hon jobbar också med cv-granskning och intervjuträning samt ordnar praktikplatser. Katarina Carlsson tycker att Arbetsförmedlingen ibland får ett oförtjänt dåligt rykte.
– Vår uppgift är ju att rusta människor att lösa sin egen situation. Men det är bara antal förmedlade jobb som syns i statistiken. I själva verket kan det ju vara så att många själva lyckas ordna jobb tack vare de verktyg de fått här.
Vi följer Katarina Carlsson till kajen där Älvsnabben ska ta henne över vattnet hem till Hisingen. Det är sen eftermiddag och Göteborg är inbäddat i ett sken som varken är ljus eller mörker. Perfekt för bildnyansering.