För unga akademiker har de mörka krismolnen inte ens börjat hopa sig, skriver Saco i en ny rapport. Martin Segelfeldt, 22, är nyexaminerad systemarkitekt och går ut på arbetsmarknaden mitt i lågkonjunkturen. Men han är inte orolig.
Det dröjer innan lågkonjunkturen visar sig i arbetslöshetssiffror för akademiker, menar Ossian Wennström, utredare på Saco. Han har tittat närmare på hur personer med minst två års eftergymnasial utbildning i åldrarna under 30 år drabbas i lågkonjunktur. Genom att se tillbaka på föregående kriser kan han konstatera att arbetslösheten i kölvattnet av en lågkonjunktur slår senare mot akademiker än mot personer med lägre utbildning. Han tippar att den värsta smällen väntas inom ett och ett halvt eller två år.
Martin Segelfeldt, 22, är precis klar med sin magisterexamen vid Högskolan i Borås och färdig systemarkitekt. Han har lagt upp sitt cv på några rekryteringssidor på internet, men trots positiva intervjuer är inget jobb i hamn än. I två fall har lågkonjunkturen angetts som skäl för att företaget inte kan anställa.
– Dessutom konkurrerar man om jobben med konsulter från Volvo IT nu när de blivit tillbakakallade, så det är lite knepigt. Men jag är inte orolig för framtiden. Jag har trots allt blivit kontaktad av flera rekryterare och tackat nej till ett par jobb som inte var min grej, säger Martin Segelfeldt.
Att han möter arbetsmarknaden mitt i en lågkonjunktur märkte han inte minst när han besökte Sveriges största IT-arbetsmarknadsdag, Gösta, i Göteborg i våras. När han var där förra året var det full fart på rekryterarna. I år var företagen mest där för att visa upp sig, utan att ha några jobb att erbjuda.
Enligt Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco, har de finansiella kriserna slagit värre mot akademiker för varje gång de återkommit. Han menar att arbetsplatser numera blivit ”mer vana” att säga upp högutbildad personal än de var tidigare. Krisen 2001 brukar betraktas som lindrigare än 90-talskrisen, men var lika illa för akademiker. Effekten på arbetsmarknaden kom några år senare, kring 2004. Och de som tog mest stryk var de nyexaminerade.
– Det är oerhört centralt i vilket läge man kommer ut på arbetsmarknaden. Kommer man ut i arbetslöshet tar det tid att komma ikapp. Det kan påverka hela livslönen, säger Gunnar Wetterberg.
När arbetslösheten är ett faktum finns framförallt två strategiska val för den unge akademikern: Plugga vidare, eller jobba med något annat än det man utbildat sig till.
När Ossian Wennström tittat på hur många av de nyexaminerade som studerat vidare för att slippa arbetslöshet är skillnaderna stora mellan olika grupper av akademiker. Läkare och tandläkare stod för två procent av de som studerade för att undvika arbetslöshet, medan de med en utbildning inom konstnärligt område, humaniora eller teologi stod för 15 procent.
Andra väljer att ta de jobb som finns. Under åren 2001-2007 ökade antalet akademiker inom yrken som normalt inte kräver högre utbildning med 113 procent.
- Risken är att man blir kvar där, hamnar längre bak i kön och missar chansen till referen-ser. Men att ha ett jobb är ju ändå positivt, säger Ossian Wennström.
För Martin Segelfeldt, som just pluggat i fyra år, känns det inte aktuellt att välja studier för att undvika arbetslöshet.
– Jag tror att jag kommer att ha ett bra jobb till hösten. Och jag bor ju hos mina föräldrar fortfarande så jag har ingen press att jag måste ta vilket jobb som helst för att klara hyran.