PORTRÄTTET:Anders Vredin

”Viktigt för mig att ömsa skinn”

Arbetsliv

"Att umgås kan aldrig vara ett tvång"

Kan man tacka nej till umgänge med kolleger efter arbetstid? Och är det okej att ljuga om varför? Visst, säger folkvettsexperten Magdalena Ribbing. Men gör det på rätt sätt.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Motfråga

Så besvaras kollegors närgångna frågor:

– Följer du med på en öl efter jobbet?
– Det hade varit jättekul, men just den här tiden på dagen kan jag inte.
– Varför då?
– Det har sina skäl.
– Vad ska du göra som är så viktigt?
– Ja, somliga läser franska, andra har tvättstugan.
– Läser du franska?
– Det har jag inte sagt.
– Ska du tvätta?
– Det har jag inte sagt. Det finns mycket annat man kan göra.
– Vad är det då?
– Men du, kan du inte säga varför det är så viktigt för dig att veta?

Magdalena Ribbing: Använd motfrågor och släpp inte in folk om du inte vill. Man får vara lite mystisk och behöver inte redogöra om kolleger forsätter fråga, de får tro vad de vill. Men har man relevanta skäl kan man tala om dem för att slippa sväva, man ska inte skämmas för att man har barn, sjuka föräldrar eller ett extrajobb.

Magdalena Ribbing är folkvettsexpert och författare. Hennes senaste bok Bra att veta för alla unga ges ut av Natur och kultur 12 oktober.

Känner du dig som en svikare varje gång det vankas öl efter jobbet med dina kolleger? Eller är du den som alltid hänger med, och suckar över hur trista och asociala vissa arbetskamrater alltid är? Oavsett hur du reagerar inför gemensamma aktiviteter efter arbetstid är det värt att tänka över ditt beteende. Att umgås med kolleger på sin lediga tid kan nämligen aldrig vara ett tvång, anser folkvettsexperten Magdalena Ribbing. Men det har sina fördelar att vara med.

– Det kan vara väldigt bra att vara med på sådana här saker för att inte hålla sig undan den gemenskap som ändå uppstår på en arbetsplats. Om man konstant säger att man inte vill eller kan följa med kan kollegerna få intrycket att man är för fin för dem, att de är för tråkiga. Det måste undvikas, säger Magdalena Ribbing.

Om man har ett skäl till varför man inte följer med på ölen, middagen eller bowlingkvällen ska man därför tala om det, tycker Magdalena Ribbing. Kanske rör det sig om en tvättstugetid, andra planer med vänner eller barn som ska hämtas på dagis. Men det kan också finnas förklaringar som man inte vill dela med sig av. Som att man har en ”förbjuden kärleksaffär” med någon man bara kan träffa direkt efter jobbet, eller att man faktiskt inte har råd.

– Fler än man anar har en begränsad budget och små marginaler. Ett par öl för en hundring kan tyckas som ingenting, men för vissa är det mycket pengar. Ingen ska behöva redogöra för sin ekonomi, säger Magdalena Ribbing, som poängterar att den ekonomiska aspekten är något att ta hänsyn till när man föreslår något gemensamt.   

Men att tacka nej till arbetskamraters erbjudanden är en sak. Att hoppa över en aktivitet som initierats av chefen en helt annan. Även om personalkonferensen eller höstens kickoff övergår i en middag utanför arbetstid bör man vara med, anser Magdalena Ribbing.

– Om arbetsgivaren har aktiviteter för personalen är det väldigt svårt att säga ”jag kommer på dagen men ger fan i middagen.”  Det blir mycket jobbprat även på kvällen. Är man förhindrad måste man kunna säga det, men då ska man ha ett skäl. Arbetsgivaren äger inte sina anställda men vill få ut det bästa möjliga av sin personal, en middag är ett försök. Då får man ställa upp om man kan.

Rådet innebär dock inte att personalen ska ställa upp på vad som helst, eller att en vit lögn inte kan vara på sin plats. Den arbetsgivare som anlitar en ung eventkonsult som bestämmer att alla anställda ska sitta tillsammans i badkläder i en trätunna, eller tävla mot varandra i en äventyrsanläggning är omdömeslös, enligt Magdalena Ribbing.  

– De här sakerna är viktigare än vad man tror. Jag får många sorgliga mejl från anställda som fått order om att vara med på personalkonferenser där konsulter hittat på fysiska aktiviteter som alla faktiskt inte vill eller kan vara med på. 35-åriga chefer kan tycka att det är jättekäckt att jogga i grupp, medan äldre eller överviktiga inte alls tycker att det är kul.

Att hitta på att man vrickat foten eller har pollenallergi kan vara en bra lösning vid sådana här tillfällen. Och till och med den enda möjliga. Ingen anställd ska behöva anmäla sig sjuk inför varenda personalkonferens och stanna hemma, eftersom hon eller han då missar jobbmötena under dagen. 

– Man ska inte förmå någon att göra sådana här saker om de inte vill, det är fruktansvärt att anställda ska behöva känna sig förnedrade. Arbetsgivaren ska hitta på något som alla kan vara med på, oavsett ålder, fysik, etcetera, säger Magdalena Ribbing, som anser att gruppaktiviteter som matlagning eller chokladprovning är de enda vettiga. Men de ska ledas av proffs så att de anställda lär sig något. 

– Arbetsgivaren måste ha insikt om att alla anställda är olika och att det finns ett antal personer som är starkt individualistiska och inte klarar kollektiva aktiviteter. Man ska inte avkräva sin personal förklaringar till varför de inte är med. Anställda kan ha rimliga men inte nödvändigtvis öppna skäl till att inte delta.

Kommentarer

Stefan
  • 16:03, 30 juni 2009 | 
  • Anmäl
Är motfrågedialogen i marginalen verkligen på fullt allvar? Jag tycker att den framstår som disillusionerande önsketänkande. En idealiserad bild av hur man hoppas kunna ta sig ur en obehaglig situation, månne baserad på någon näsvis söderbrud i en svensk 40-talsfilm som man sett som ung?

Mitt tips är att inte gå runt och fundera på vad man bör säga när man konfronteras över saker som man vill hålla för sig själv. Det ökar knappast möjligheterna att gå vinnande ur situationer som den i dialogen. Däremot riskerar man att stämplas som dryg och överlägsen, eller kanske som psykopat.

Mitt tips är att bara vara ärlig. Om man inte känner för att göra något efter jobbet så ska det naturligtvis räcka med det. "Jag känner inte för det. Har ingen lust". Hur enkelt som helst.

Hur man ska handskas med personer som tror att de är diplomatiska och finkänsliga när de i själva verket endast är dryga och överlägsna är en annan fråga. Mitt tips är att ignorera dem om det går.
Stefan
  • 16:13, 30 juni 2009 | 
  • Anmäl
Oscar Wilde sa det bäst:

"Questions are never indiscreet. Answers sometimes are."

Ribbing är helt fel ute.
Samla styrkorna med förnuft
  • 10:26, 01 juli 2009 | 
  • Anmäl
Ribbing ger prov på den psykologiska förståelse och insikt man skulle önska att alla yngre, flåshurtiga trendnissar till chefer och s k eventkonsulter ägde. Ge alla anställda möjlighet att delta, men diversifiera aktiviteterna om man inte hittar några som alla utan besvär eller obekvämlighet kan medverka i. Låt de som vill hoppa runt som små grodorna göra det och de som hellre spelar kubb, boule eller lagar mat göra det. Styrkorna ligger inte främst i människors likheter utan i olikheterna
poot
  • 07:24, 17 juli 2009 | 
  • Anmäl
Jag trivs halvdant på mitt jobb o med mina kollegor men går väl på hälften av såna där grejer och ljuger ihop en ursäkt den andra hälften. Det finns en annan intressant aspekt på detta som inte bara rör gemensamma aktiviteter utan hela grejen att man inte skall behöva umgås privat med sina kollegor. Jag får intrycket att rätt många nästan förutsätter att man skall behöva göra det och blir stötta om man håller lite distans, för dem verkar det bara finnas två lägen, man är kompisar på jobb o fritid eller man är ovänner nästan. Det tycker jag är djupt oprofessionellt.
Hilda
Jag gjorde en dålig erfarenhet genom att umgås med en kollega efter jobbet. Det slutade med att han vill vara mer än bara vän och när vi sedan sågs på jobbet ignorerade han mig helt, trots att vi hade haft trevligt ihop innan och kunnat prata om det mesta. Det lärde mig att jag ska vara en stängd människa, det vill säga inte dela med mig av mina åsikter, min tid eller något annat som en kollega kan tolka fel. Det ska vara lätta att umgås både privat och på jobbet utan atta ndra börjar undra också, så det bästa är att hålla en låg profil.
Markus
  • 10:24, 04 september 2009 | 
  • Anmäl
Jag kan instämma med insändare "poot" att man inte ska behöva umgås privat med sina kollegor. Många arbetskollegor förutsätter att man skall behöva göra det och känner sig osäkra eller blir stötta om man håller lite distans.
Jag får också intrycket av att vissa kollegor, särskilt äldre, inte riktigt förstår att jobbet är kanske inte som en syjunta eller som en PRO-träff där man mer eller mindre ska berätta om sig själv. För mig är jobbet ett ställe dit man går till och gör sitt uppdrag, sitt jobb som man har blivit tilldelat och inte ett ställe där man ska umgås hela tiden. Speciellt kvinnliga kollegor måste hela tiden blanda in privatlivet på jobbet, berätta och på något vis få bekräftelse. Det blir bara så tröttsamt att lyssna.
Själv väljer jag "mina kompisar" bland arbetskollegorna, de som jag har mest kontakt på jobbet. Man behöver kanske inte vara "kompis" med alla.

Arbetsliv

  • 23 oktober

Tema

  • 23 oktober

Porträttet

  • 23 oktober

Nyheter

  • 23 oktober

NOTISER

  • 4 juli

INLEDAREN

Läs Ann Marie Bergströms inledare.

GÄSTKRÖNIKAN

Liv Landell Major

WEBBFRÅGAN

Delar du fritidsintressen med dina kolleger?

NOTISER

Var sjunde student tror att de bara kommer att ha lite nytta av studierna på sitt första ...
Antalet privatanställda tjänstemän som sagts upp från sina jobb minskade rejält första ...

ARTIKELKOMMENTARER

nu ska jag sälja mina pensions papper till banken jag behöver pengarna nu

Hej Karin,

Det är alldeles sant att Anna Ekströms artikel är politisk. Att uttala oss i politiska frågor är en av Sacos huvuduppgifter, efter att ha tagit ..

Anders Lundgren har helt rätt i att Anna Ekströms debatt artikel tillsammans med Jan Björklund var ytterst politiskt. Det viktigaste hotet mot att utbilda ..

DEBATT

Alla Saco-medlemmar röstar inte på alliansen

Öppet brev till Saco ordförande Anna Ekström Hej Anna! På Sacos hemsida står det att ...

Läs fler debattinlägg

PÅ NYTT JOBB

  • Karin Renman,

  • 49, tillträder som ordförande i Arbetsdomstolen den 1 november.

  • Johanna Molander,

  • 27, börjar på Svenska Kraftnät som utredare av europeiska elmarknadsfrågor.

RECENSIONER

Väl förvaltad trhilleridé.

Om nya konstruktiva metoder.

Annons