Det är en ren myt att sociala medarbetare ger en bättre arbetsplats. Vi måste i stället uppvärdera den rena yrkeskunskapen, menar den finska professorn i psykologi, Liisa Keltikangas-Järvinen.
Ingen som på allvar söker jobb kan i dag låta bli att berätta hur social han eller hon är.
– Om du skriver i din jobbansökan att "Jag är blyg och inte särskilt intresserad av människor, men duktig i mitt yrke" är du chanslös, konstaterar Keltikangas-Järvinen.
– Det är märkligt att vi har så mycket problem och konflikter på våra arbetsplatser när alla hävdar att de kommer så väl överens med andra människor...
Till vardags är hon professor i psykologi vid Helsingfors universitet och nyligen kom hennes åttonde bok ut i Finland. Syfte med boken är att sticka hål på myten om att socialitet i sig skulle ha ett värde i arbetslivet.
– Det är en ren bubbla som saknar varje form av vetenskapliga belägg. Men få vågar ifrågasätta denna dogm.
Professor Keltikangas-Järvinen är banbrytare i Finland inom temperamentsforskning. Hennes käpphäst är att vi, med tragiska resultat, förväxlar "socialitet" med "sociala färdigheter".
– Socialitet handlar om temperament och det föds du med. Senare under livets gång utvecklar vi de sociala färdigheterna.
– En person kan vara hur social som helst men sakna elementära sociala färdigheter. Vissa översociala människor måste alltid vara med i alla sammanhang, men de skapar mest konflikter, och omgivningen skulle helst önska att de uteblev...
– Blyghet handlar också om temperament. Blyga personer har oftare förmåga till empati än översociala och de kan ha utmärkta sociala färdigheter. Men i dagens arbetsliv får de stå tillbaka för den som slår på trumman för sig själv.
Liisa Keltikangas-Järvinen menar att personalrekryterare måste vara mycket noggranna och exempelvis kontrollera hur en person presterat på tidigare jobb.
– Det är annars lätt att luras av charmiga personer som vitt och brett presenterar sina visioner. En del av dem är narcissister och kan ställa till skada på arbetsplatsen.
Hon uppmanar rekryterare att alltid se till den reella kompetensen och varnar för att många sociala personer på en arbetsplats ofta ger utrymme för prat och skvaller istället för att göra sitt arbete.
Men en riktigt social chef är väl ändå önskvärt?
– Nej, en sådan person ska överhuvudtaget inte komma ifråga, allra minst på en arbetsplats där det blåser! För en översocial chef är det viktigare att vara omtyckt, än att leda verksamheten framåt och ta obekväma beslut.
– Han eller hon kan under en timmes samtal hålla med tre olika medarbetare...
Liisa Keltikangas-Järvinen valdes 2008 till "Årets professor" och hennes forskning har väckt stor uppmärksamhet i Finland.
– Ytterst sällan behöver vi översociala människor i arbetslivet. Det kan till exempelvis vara i kundtjänst. Jag tycker om gamla tiders statstjänstemän. De var korrekta, kompetenta, gjorde sitt jobb och förlade sedan det sociala utanför jobbet.
– I vår narcissistiska kultur har arbetslivet blivit en sorts terapi. Man förväntar sig beröm av chefen varje dag. Men, vi är väl ändå på jobbet för att arbeta...?