Allt fler företag och organisationer inrättar system för hantering av information genom whistleblower-kanaler. Tid, kraft och pengar läggs på att bygga system som följer nationella lagar och regelverk. Men hur mycket resurser läggs egentligen på att skydda dem som lämnar information via whistleblower-systemen?
Massmedia rapporterar återkommande om anställda som har använt interna whistleblower-kanaler, men kanske inte fått det stöd som kunde förväntats av organisationen. Sättet att hantera whistleblowers, sett ur aspekten hur de skyddas, ser inte ut att ha förändrats nämnvärt de senaste 25 åren.
Ingvar Bratt, Anders Ahlmark och Sara Wägnert är alla exempel på personer som vågat belysa områden för felaktigheter, brister och oegentligheter på den egna arbetsplatsen. Trots deras mod att lämna information om vad de sett och upplevt har de kanske inte fått det stöd som en arbetsgivare bör ge sina anställda.
Anders Ahlmark, kartograf på Sjöfartsverket, avslöjade att Sjöfartsverket missat att utmärka det grund på sjökorten, som orsakat att en oljetanker gick på grund. Efter avslöjandet omplacerades han till fyren på Ölands södra udde och kom i media att kallas för Mannen på fyren.
Ingvar Bratt arbetade som civilingenjör på Bofors i Karlskoga. År 1985 avslöjade han att Bofors hade sålt vapen till Dubai och Bahrain, länder som inte var godkända för export. Ingvar Bratt sades upp från sitt arbete och ska ha utsatts för hot och trakasserier.
Sara Wägnert arbetade som undersköterska på Polhemsgården i Solna. I massmedia rapporterade hon om misskötseln av vårdtagare på boendet. Wägnert blev kritiserad inom den egna organisationen.
Ingvar Bratt, Sara Wägnert och Anders Ahlmark är whistle blowers som även har en annan gemensam beröringspunkt. De arbetade för organisationer med tydliga organisationsstrukturer baserade på informella normer, där beteenden som avviker från normen är inte alltid ses som önskvärda. Det handlar om organisationer som är förknippade med lojalitet, trygghet och anställda med lång och trogen tjänst.
Dessa institutionella organisationer är inte alltid tillräckligt dynamiska eller uppdaterade till den verklighet vi lever i. Information färdas med enorm fart genom dagens samhälle och medarbetare har idag tillgång till flera forum där information kan spridas. Det kan tyckas att öppenhet och transparens såväl som ett kritiskt förhållningssätt ska uppmuntras, men det är inte alltid fallet. Gamla strukturer finns kvar och efterkrigstidens tanke om den ”svenska tigern” tycks fortfarande spöka i många organisationer.
Vi möter ofta personer som har vågat rapportera om interna brister. Många gånger har de väntat länge innan de valt att lämna information. När vi frågar varför de har väntat, pekar svaren ofta åt samma håll; att ge information innebär att lämna tryggheten, kamratskapet och gemenskapen på arbetsplatsen.
För att uppmuntra till rapportering förutsätts därför att organisationen går i bräschen och erbjuder sina medarbetare kanaler och system som underlättar rapportering. Att ett system för rapportering finns på plats räcker inte. Systemet måste också vara förankrat i den dagliga verksamheten och de tips som kommer in via systemet måste hanteras på ett effektivt och professionellt sätt. Viktigast av allt är att de personer som lämnar information är skyddade. Det förutsätter att organisationen på förhand har infört rutiner för hur personer skall skyddas och att det är kommunicerat och väl förankrat innan systemet börjar användas.
Det är inte möjligt att stoppa utvecklingen och det är inte heller ett alternativ att blunda för de positiva förändringar som en ökad transparens inom organisationer innebär. Att organisatoriska brister och fel kommer upp till ytan och kan hanteras så tidigt som möjligt bör ses som positivt. Whistleblower-kanaler innebär att organisationer kan förebygga och uppmärksamma interna brister, korruption och olika former av oegentligheter innan de växer till skandaler och svarta rubriker i media.
Genom att kommunicera hur whistleblower-systemet skall användas, införa rutiner för rapportering och skydda de personer som lämnar information kan organisationer förebygga interna brister eller oegentligheter i ett tidigt skede. Viktigast är att fokusera på att de anställda skyddas och tas om hand inom den egna organisationen.
Att tillhandahålla anställda verktyg för att rapportera och uppmuntra dem till att våga rapportera kan även innebära att den institutionella organisationen blir mer dynamisk och anpassningspar efter omvärldens ständigt förändrade förutsättningar och hot. Kritiskt medvetna och trygga medarbetare faller inte in i ett tryggt vaggande organisatoriskt mönster, istället är de vakna och driver organisationen framåt. På detta sätt kan den interna transparensen förbättras, oegentligheter och brister kan förebyggas och framtidens Mannen på Fyren kan få bättre stöd av sin organisation.
Helena Sundén, jurist och Åsa Lenhoff, konsult med bakgrund som statsvetare med erfarenhet från bank och finans.
Helena Sundén och Åsa Lenhoff arbetar på företaget Global Advice Networks stockholmskontor.