Som kvinnlig chef på ett svenskt institut i egyptiska Alexandria respekteras Cecilia Sternemo som den hon är. Men när hon rör sig i lokala miljöer anpassar hon klädseln och plockar fram scarfen för att täcka håret.
I Egyptens näst största stad Alexandria värmer solen trots tidig morgon. Hissdörrarna öppnas och två energifyllda barn leker kull fram till bilen som ska ta dem till skola och dagis. Strax bakom fem- och treåringen kommer mamma Cecilia Sternemo, 36. Sedan januari i år arbetar hon på Svenska institutet i Alexandria, Swedalex, som är en del av den svenska utrikesförvaltningen.
Swedalex ska genom konferenser, seminarier, föreläsningar och publikationer bland annat öka förståelsen för mänskliga rättigheter, demokrati och könsfrågor.
– Jag älskar mitt arbete, men måste vara realist i vad jag kan åstadkomma. Det är ett privilegium att arbeta med människor som har ett engagemang för samhällsutveckling, tänker annorlunda och har andra värderingar än vi svenskar, säger Cecilia Sternemo, biträdande direktör.
Cecilia Sternemo berättar att hon som svensk kvinna bemöts med respekt för den hon är i den professionella kontakten med samarbetspartners. Men när hon rör sig i den lokala miljön på till exempel marknader försöker hon klä sig så likt de egyptiska kvinnorna som möjligt och bär scarf för att dölja håret.
– Jag har inget behov av visa vem jag är och var jag kommer ifrån, säger Cecilia Sternemo innan hon svarar i telefonen på flytande arabiska. Chauffören som kör hennes barn till skola och dagis ringer eftersom de har glömt gymnastikkläderna.
Två stora fönster släpper in rikligt med solljus i hennes arbetsrum och på en byrå tronar både dalahästar och en svensk flagga. Cecilia Sternemos cv berättar om över tio års internationellt arbete i bland annat västra Kongo och på Västbanken. Senast var hon projektledare på Svenska ambassaden i Kairo under EU-ordförandeskapet.
I Alexandria väntar nya utmaningar. I sex månader har hon som biträdande direktör det största ansvaret på Swedalex. I väntan på att en ny direktör ska utses är hon institutets chef med tio lokalanställda och två andra svenskar.
Arbetsdagarna är väldigt varierande. Ena dagen kan hon tillbringa framför datorn på kontoret med planerings-, redovisnings- och projektdokument för att följa och utveckla samarbeten, eller skriva tal och planera veckans seminarium. Andra dagar träffar hon samarbetsorganisationer för att tillsammans med deras representanter driva olika projekt vidare. Dessutom förekommer resor till Kairo och andra länder i regionen för möten och samarbetsplanering.
– Det svåraste med mitt jobb är att kunna visa ett resultat. Det är svårt att mäta om våra insatser verkligen når ner i samhällets alla skikt och bidrar till en hållbar utveckling.
Den ökade arbetsbelastningen i direktörens frånvaro minskar fritiden, men prioriteringen är enkel.
– Jag ägnar all ledig tid åt barnen. Vi badar, leker med kompisar och reser till min man som bor och arbetar i Kairo, berättar Cecilia Sternemo, som även har många egyptiska vänner.
Familjen har dessutom köpt medlemskap i en sportklubb.
– Det är dyrt, men det är värt att ha någonstans att vara eftersom barnen inte kan springa fritt här i Alexandria.
Klockan slår fem och snart lägger sig mörkret över hamnstaden. Hemma i lägenheten på elfte våningen luktar det hembakad pizza. När Cecilia Sternemo kliver in genom dörren möts hon av sina barn som har ersatt kull med sprintertävlingar i korridoren.
Strax efter middagen går vinjetten för Bollibompa på SVT World. Det är över 350 mil till Sverige, men vardagen är på vissa sätt fortfarande lik livet i norr.