Hon tycker egentligen inte om att vara känd och trivs med att göra det dolda grovjobbet. Men i sin nya roll som EU-kommissionär inser Cecilia Malmström att hon kommer att få mer uppmärksamhet och väcka starkare känslor än vad hon tidigare gjort som politiker.
Klockan är tre. Solen håller på att gå ner över Stockholm och Cecilia Malmström ska fotograferas framför en orangegul decemberhimmel. På väg ut från Rosenbad stoppas hon av en kvinnlig kollega som bugar elegant och ropar ”madame kommissionair”, ena foten fram och armen i en svepande gest.
- Det där får du öva på, säger Cecilia Malmström kort och på rapp göteborgska. Skrattande fortsätter hon ner mot Strömmen där fotografen vill ta bilderna för Jusektidningen.
Bland kollegor är Cecilia Malmström extra uppskattad för att hon bjuder på sig själv. Hon är en social person, pratsam, glad och rolig.
Men för allmänheten har hon varit en doldis, även som EU-minister.
Sverige har just varit EUs ordförandeland under ett halvår. Men det är statsministern som hörts och synts mest. Cecilia Malmström har gjort mer av det dolda grovjobbet.
- Koordinering, långsiktiga processer, förhandlande, inte sånt som ger jättesexiga rubriker och stora pressutspel. Mer tragglandet som är helt nödvändigt och jätteviktigt men inte lika synligt, säger hon.
Och tragglandet är hon bra på.
- Jag har inga problem med det. Jag tycker det är skönt att inte bli igenkänd på stan.
En noggrann arbetsmyra snart på väg till den stora stacken Bryssel.
Exakt hur hennes nya liv kommer att bli har hon inte hunnit tänka på. Sedan Cecilia Malmström fick barn har Göteborg varit hemma. Men nu ska hela familjen med kort varsel flytta från radhuset på Hisingen till Bryssel.
Västsvenska havskräftor byts mot belgiska ”moules frites” (musslor med pommes frites). Plastbåten får guppa ensam lite oftare nere i Götaälv när familjen inte kan ta lika många turer till favoritön Risö i Göteborgs skärgård.
Var sexåringarna Molly och Felix ska gå i skolan, var familjen ska bo och om alla flyttar på en och samma gång är inte bestämt.
- Det här kom ganska hastigt och vi har ett ordförandeskap att avsluta här också, så jag har inte riktigt löst det ännu.
Maken Mikael Janson, som är folkpartistisk politiker i Göteborg, vill hitta ett eget jobb i Bryssel, så någon hemmaman räknar hon inte med att få. Men det har hon klarat sig utan tidigare också.
Som minister har Cecilia Malmström åkt mycket mellan Stockholm och Göteborg och fortsatt tvätta kläder, handla mat och städa stökiga rum.
- Det är ett pussel och det ligger ett stort ansvar på min man. Vi har haft folk som hjälpt oss att hämta på dagis ibland, berättar hon.
Nu hoppas hon få loss mer tid till familjen eftersom hon för första gången på många år slipper långpendla till jobbet.
Cecilia Malmström beskrivs ofta som mer europé än svensk. Hon talar sex europeiska språk och är delvis uppväxt i Frankrike där hennes pappa arbetade för SKF.
Men när hon sitter på ett seminarium och lyssnar på långa utläggningar som aldrig kommer till punkt, då känner hon sig verkligen svensk.
- Det är nog det mest svenska draget hos mig. Jag blir väldigt trött på ineffektivitet och ostrukturerade möten.
Som barn gick hon i internationell skola i Paris. Längre fram i livet återvände hon till Frankrike för att studera på universitetet Sorbonne. Hon har även bott i Spanien och Tyskland.
Nu kommer hennes egna barn att växa upp i en internationell miljö precis som hon själv gjorde.
- De kanske inte förstår det i dag, men på sikt tror jag att de kommer att tycka att de är en gåva. Att få möta människor från olika länder och få lära sig respekt och nyfikenhet för hur andra har det, det är otroligt värdefullt vad man än gör, säger Cecilia Malmström.
Hennes egna starka känslor för Europa och övertygelsen om att EU-samarbetet är lösningen på många problem ligger till grund för hela hennes politiska karriär.
Hon gick med i Liberala studenter i 20-årsåldern och var engagerad på ja-sidan inför EG-omröstningen 1994. Hon har forskat och undervisat om Europa på Göteborgs universitet. Då var hon aktiv som folkpartistisk lokalpolitiker, bland annat i Göteborgs invandrarnämnd.
1999 valdes hon in i Europaparlamentet. Som parlamentariker har jobbat mycket för unionens utvidgning och med frågor som rör mänskliga rättigheter. Drivkraft: Att förändra världen.
- Att faktiskt vara med och påverka och göra den här världen till en lite bättre plats för nästa generation.
I februari, om hon godkänns av Europaparlamentet, blir hon kommissionär med ansvar för EUs polissamarbete, kampen mot organiserad brottslighet, asyl och migration. Tunga frågor som enligt Cecilia Malmström själv kommer att hamna på tredje plats efter jobb och klimat på EUs framtida prioriteringslista.
Uppdraget är starkt kopplat till det arbete hon utfört under det svenska ordförandeskapet. Stockholmsprogrammet, EUs nya femårsplan för ett tätare polissamarbete och en gemensam asyl- och migrationspolitik, har varit en prioriterad fråga för Sverige. Nu får Cecilia Malmström Stockholmsprogrammet i handen som kommissionär och ska omvandla luddiga viljeinriktningar till konkreta lagförslag.
Det senaste halvåret har hon samarbetat nära med kommissionsordföranden José Manuel Barroso.
- Jag tror att han ser att jag är en person som verkligen tror på det europeiska samarbetet och gör något bra av det, säger Cecilia Malmström.
Hon ”kan Bryssel”, har ett stort kontaktnät och upplever själv att hon är bra på att kompromissa och hitta lösningar för att nå resultat i europapolitiken.
- Det är viktigt att man är lyhörd, att man inte går in med inställningen ”this is how we do it in sweden”. Man vet vad man vill, men man vet samtidigt var svårigheterna finns. Varje land har sina inrikespolitiska situationer att ta hänsyn till och det är viktigt att hitta ett sätt att ge dem argument och få dem att framstå som vinnare.
I intervjuer direkt efter utnämningen upprepade Cecilia Malmström orden ”svårt”, ”tufft” och ”utmaning” när hon kommenterade sitt nya uppdrag.
Framåtlutad i soffan på tjänsterummet i Rosenbad säger hon åter igen att hon inte har några som helst illusioner om att det här kommer att bli lätt.
- Jag ska jobba med områden där alla människor har synpunkter och där alla kommer att tycka att jag gör för lite eller för mycket eller fel. Det kommer säkert att storma en hel del kring detta, säger hon, men ser inte helt missnöjd ut.
Hon beskriver samtidigt sitt nya jobb som ett uppdrag hon absolut inte hade kunnat tacka nej till.
Hon är inte rädd för att få kritik. Hon litar på sin förmåga att göra det bästa hon kan och känner sig trygg i det. Men hon är ganska säker på att hon kommer att hamna i mer blåsväder än tidigare.
Till Greklands övärld tar sig flyktingar i livsfarligt överfulla gummibåtar. Vid Spaniens gräns mot Afrika möts människor med hopp om en bättre framtid av EUs taggtrådsbeklädda stängsel som växt sig högre på senare år. Dessa gränser är snart Cecilia Malmströms ansvarområde.
Främlingsfientligheten i Europa är på frammarch och det finns länder inom EU som i dag inte tar emot några flyktingar alls.
Att just du fått ansvar för kommissionens arbete med en EU-gemensam asyl- och migrationspolitik har fått många att hoppas på ett öppnare och humanare EU.
Vad säger du om förväntningarna?
- Det är ingen hemlighet vad jag och Sverige tycker i den här frågan och man kan väl tänka sig att valet av mig på den här posten har gjorts för att signalera åt vilket håll vi ska gå. Men det finns väldigt starka motsättningar inom EU på det här området. Det jag kan göra är att få ett antal viktiga förslag på plats, försöka alliera mig och få stöd. Sedan är det medlemsländernas regeringar som fattar besluten.
Hur ska du hantera kompromisser som rör mänskliga fri- och rättigheter?
Kommer det att bli en personlig utmaning för dig?
- Jag är tryggt förankrad i mina värderingar och kommer givetvis att kämpa för dem. Men det kommer säkert att uppstå tillfällen när jag känner en konflikt, ja. Men är man rädd för det ska man inte syssla med politik.