Som en arbetslivets Jamie Oliver rusar Ivan Daza fram, påstridigt positiv och offensivt övertygad om att allt går att förändra till det bättre. Först startade han Blatteförmedlingen. Nu satsar han på långtidsarbetslösa. Så mycket entreprenör att han till och med har gjort en skriftlig överenskommelse kring sitt eget föräldraskap.

Klockan åtta en gråmulen torsdagsmorgon är det företagarfrukost i Järfälla utanför Stockholm. Dagens gäst, Ivan Daza, slukar snabbt en fralla med sallad och korv, noga med att inte missa inledningstalaren, kommundirektör Anders Major.                   
- Om han berättar något spännande lokalt vill jag haka på det i mitt föredrag, förklarar Ivan Daza med fingrarna på tangentbordet, redo att göra ändringar direkt i sin powerpointpresentation.
Men kommunalrådet pratar bara om motorvägar och nya påfarter när han pratar möjligheter och framtid. Framtid för Ivan Daza är ambitiösa blattebrudar och envisa invandrade entreprenörer.

Ivan Daza är född i Bolivia. Uppväxt i England och Sverige. Han kom till Stockholm som treåring med sin pappa som var diplomat och mamma som var flygvärdinna. Under uppväxten såg han sin mamma avancera från flygvärdinna till sekreterare till chef över en hel avdelning med manliga ingenjörer på Ericsson. Mammans målmedvetenhet har präglat honom, tror han själv.
- Hon har gjort precis vad hon har velat. Vill man så kan man. Den som vill mest lyckas, men du behöver också ett viss mått av tid.
Själv är han utbildad byggnadsingenjör men har framför allt jobbat med försäljning och utveckling inom it-branschen, både som anställd och egenföretagare. På hans långa cv finns även en tid som projektledare för ett återuppbyggnadsprojekt efter tsunamin i Thailand. Nu står det inspiratör och förändringsagent på Ivan Dazas visitkort.

Ett av hans motton tonar fram i ljuset från dataskärmen: Endast döda fiskar flyter medströms. Mångfald för Ivan Daza är att tänka annorlunda. Integration är att kombinera det bästa av allt. Tillsammans kan det bli en bra affärsidé.
- Som ett tacoskal med platt botten. Slabbig god mexikansk mat och svensk ordning och reda.
Blattar sitter inne med specialkunskaper som skulle kunna hjälpa svenska företag att etablera sig i länder där Sveriges befolkning bara motsvarar en större stad, förklarar Ivan Daza för den morgonpigga församlingen som sitter och lyssnar på hans föredrag i Järfälla. Nysvenskarna utgör också en stor inhemsk marknad, ibland med särskilda behov.
- Fortfarande har ingen börjat tillverka barnmatsburkar med halalkött, vem av er ska göra det?
Entreprenörerna i lokalen vaknar till.

Trött på den negativa rapporteringen i media om arbetslösa invandrare fick Ivan Daza idén att starta Blatteförmedlingen. Nu, tre år senare, har hundratals jobb förmedlats via hans arbetsförmedling som främst vänder sig till invandare. Ivan Daza har även satsat stort på att jobba opinionsbildande och fungera förändringskonsult åt företag, organisationer och beslutsfattare.
Han tycker att hans viktigaste budskap börjar gå fram, att mångfald är synonymt med affärsnytta. Nu har han istället ett nytt meddelande till omvärlden, att arbetslös är lika med outnyttjad arbetskraft.

För att få respons på sina idéer tog han kontakt med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin via Facebook. Nu driver Ivan Daza ett nytt projekt sedan slutet av sommaren, Jobbfabriken, som finansieras av Arbetsförmedlingen och arrangerar aktiviteter inom jobb- och utvecklingsgarantins fast tre.
Syftet är att långtidsarbetslösa och utförsäkrade ska motiveras och engageras och förhoppningsvis hitta vägar till ett nytt arbete.
- Nu vill jag vara en röst för alla som inte får jobb, en fråga jag tänker driva på ett nytt och kreativt sätt, säger Ivan Daza.

Jobbfabrikens nya lokaler i Stockolm ligger i Nybohov, berget i Liljeholmen med utsikt över city. Landmärken som stadshuset, Globen och Söder torn på Medborgarplatsen sticker upp ur den brokiga stadsmattan utanför fönstret, en inspirerande utsikt som signalerar utrymme och framtidstro.
Innan lunch håller Ivan Daza morgonens föredrag igen, men nu till en ny grupp åhörare som står betydligt längre från arbetsmarknaden än frukostträffens entreprenörer. Budskapet är lika positivt. Arbetslös är synonymt med outnyttjad arbetskraft. Flera lyssnar intresserat, några ser bara trötta ut. Men när föreläsningen är slut har Ivan Daza i alla fall någon gång under det positiva föredraget lyckats väcka allas uppmärksamhet och intresse.
De långtidsarbetslösa som ska aktiveras kallar han ”konsulter”. I ”team” ska de ta sig an olika uppdrag.

Ett projekt som deltagarna kan välja att engagera sig i, om de inte har egna idéer, har Ivan Daza döpt till Livsboken. Han fick idén när han besökte sin cancersjuke far på ett äldreboende och insåg hur många gamla det finns som sitter ensamma med ett helt liv fullt av erfarenheter att berätta om.
De som engagerar sig i projektet åker runt till olika äldreboenden, gör intervjuer och dokumenterar livshistorier. De gamla får sedan sin egen bok som de kan dela med sig av till släktingar och vänner.
Ryktet har spridit sig. Nu har en person på heltid ansvar för att sköta kontakten med alla äldreboenden som vill att Jobbfabrikens konsulter ska komma dit.
Ivan Daza verkar se projektet som en möjlighet att hjälpa andra samtidigt som han får se sin egen idé bli förverkligad.

Varför vill du göra just det här?
- För att jag gör det jag tror på och vill fokusera på det som känns viktigast, annars får det vara. Hade jag bara velat tjäna pengar hade jag startat en pokersite eller något annat meningslöst.

Intervjun med Ivan Daza sker först under en kvartslång taxiresa och sedan under en lunch på Nybohovs pizzeria. Han svarar noga och engagerat men samtidigt lite irriterat på frågorna. Hans tid är värdefull. Han vill hela tiden vidare.

Tror du att människor kan bli skrämda av dig för att du är så driven?
- Ja säkert, säger han och skrattar.
Inspiratör eller provokatör. Så länge han får människor att tänka i nya banor är han nöjd. Jantelag, rädsla och oskrivna regler bryr han sig inte om. Så länge människor tar hand om varandra och gör sitt bästa tycker han att allt ska vara tillåtet.

Det mest konservativa i samhället, familjebildandet, har han också gjort på sitt eget sätt. Efter ett misslyckat äktenskap och flera kärleksförhållanden som inte varade längre än i genomsnitt två år bestämde sig Ivan Daza och en före detta flickvän för att skaffa barn ihop. Nu delar de vårdnaden om snart två år gamla Vincent Maximo.
- Jag utgick ifrån att vi skulle bli bra föräldrar, ge hundra procent kärlek och kunna samarbeta kring vårt barn oavsett omständigheter.

Det låter nästan som en affärsuppgörelse?
- Det handlar om vad som är bäst för mitt barn. Men vi har en skriftlig överenskommelse.