Med bestämda steg närmar hon sig på den beiga heltäckningsmattan som täcker nästan varje golvcentimeter i EU-parlamentets övre våningsplan.
Anna Maria Corazza Bildt utstrålar energi. Huvudet är fullt av idéer och agendan ofta fulltecknad. Hon slår sig ner med en kopp te i en soffgrupp, beredd att än en gång prata om sig själv och det hon kämpar för.
Det är ett allmänt utrymme vi sitter i. Ett gråvitt staket av glas bakom soffgruppen hindrar oss från att ramla ner på stengolvet i entréplanet nedanför. Därifrån hörs ett dämpat sorl och klapper av klackar. Bredvid oss brusar en rulltrappa igång med ojämna mellanrum.
Det är förmiddag en grå februaridag i Bryssel. Klockan 12 ska Anna Maria Corazza Bildt infinna sig i parlamentets sessionssal tillsammans med de andra 754 parlamentarikerna, om nu alla är på plats, från EUs 27 medlemsländer.
–Bland det viktigaste vi ska rösta om i dag är en resolution om överenskommelsen i rådet om finanspakten. Inom fem år hoppas jag att innehållet är förankrat rättsäkert i de gemensamma EU-förordningarna.
Men för Anna Maria Corazza Bildt personligen finns en ännu viktigare punkt på dagordningen. Det handlar om ett förslag från kommissionen om nya matmärkningar för livsmedel, till exempel när det gäller socker-, fett- och salthalter.
–Vi politiker måste bidra till att konsumenterna får tydlig och begriplig information så att de kan göra fria och medvetna val.
Hennes svenska är intensiv och närmast oklanderlig. Anledningen är förstås hennes möte med Carl Bildt i Bosnien i mitten av 90-talet. Han var då inte bara sedvanligt lång utan också hög FN-representant för fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina och hon jobbade på EUs kontor i Sarajevo.
Kärlek uppstod mitt i brinnande krig. De gifte sig 1998 och fick sonen Gustaf, i dag åtta år.
Ett annat kärleksförhållande inledde Anna Maria Corazza Bildt med en del av svenska folket inför valet till EU-parlamentet 2009. Hon fick drygt 85 600 röster genom sin personvalskampanj ”Kryssa Anna Maria” och kom in, trots att hon från början stod långt ner på Moderaternas lista.
Det är mot alla dessa röstande hon nu känner både tacksamhet och ansvar.
Hon känns gränslös, både när det gäller personlighet och i synen på Europa. Som en mix av medelhavssol och nordiskt ljus.
Blandningen uppstod genom tyskt dagis, fransk skola och uppväxt i den italienska regionen Emilia Romagna på familjeslottet Tabiano Castello, på jord som inte ens var Italien före andra världskriget.
Anna Maria Corazzza Bildt ser sig som en europé och brobyggare mellan syd och nord. För egen del känner hon inte av några kulturkrockar i glas- och stålpalatset där hon jobbar men ser att de finns.
Hon sitter i utskottet för inre marknaden och konsumentskydd och slåss bland annat för att riva ner hinder för frihandel och minska byråkratin. Hon finns även med i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter.
”En fighter som gillar att vara i frontlinjen”. Så beskriver hon sig själv.
Uppväxten på landet nära djuren och naturen och passionen för mat präglar hennes engagemang i dag. Nyligen startade hon kampanjen ”Basta till matsvinnet”. Här pratar hon inte om en urfinsk reningsmetod utan på ren italienska: Basta! Nu får det var slut.
Upp till hälften av all ätbar och hälsosam mat slösas nämligen bort i hushållen, snabbköpen och restaurangerna varje år i EU, samtidigt som 79 miljoner EU-medborgare lever under fattigdomsgränsen.
Enligt Anna Maria Corazza Bildt har vi glömt att känna, smaka och lukta på maten och stirrar oss istället blinda på datumstämplar. Budskapet är att alla kan göra skillnad i sitt eget kök.
Hemma på barndomens slott producerades mjölk, parmaskinka och parmesanost. Ryktet att hon själv alltid bär med sig en bit sådan ost i väskan är sant, visar det sig.
–Parmesan är en del av min identitet. Det är nyttigt, gott och hälsosamt. Mycket bättre än chips och jordnötter om man som jag sällan hinner äta riktig lunch.
Arbete går ofta före måltid. Hon försöker vara så effektiv som möjligt under arbetsveckorna i Bryssel eller Strasbourg, där parlamentet också huserar, för att kunna vara i Stockholm på helgerna. Familjelogistiken hemma är tuff, berättar hon.
I Bryssel delar hon lägenhet med sin bror Carlo Corazza som jobbar för EU-kommisionen sedan ett 20-tal år.
Hemma i Stockholm går Gustaf i skolan på dagarna som andra åttaåringar, spelar tennis, är med kompisar och grannar.
–Det är oftast på kvällarna vi behöver hjälp eftersom Carl också är borta så mycket. Vi har en barnflicka. Men det är klart det är tråkigt att inte kunna vara med i vardagen på hemmaplan. Samtidigt gillar jag så mycket det jag gör här ...
Att det ändå frestar på att missa en del av sonens uppväxt framkommer när vi pratar om att det år 2014 är val igen till EU-parlamentet. Hon är inte säker på att hon kommer att kasta sig ut och söka folkets kärlek och röster en gång till.
–Jag är fokuserad på att leverera nu.
Vi pratar om hemma. Vad är det för en sann europé? Stockholm förstås. Men Rom är också hemma. Där bor en av hennes systrar och föräldrar när de inte är på slottet i Tabiano Castello. I Paris finns en annan syster.
”La famiglia” brukar betyda något alldeles speciellt för italienare. Och visst får hon något längtande i blicken, som att ansiktena spelas upp på hennes inre näthinna, när hon pratar om familjemedlemmarna.
–Vi träffade dem vid nyåret i Rom och lite i somras. Men det är alldeles för sällan …
Sarajevo känns också hemma, säger hon plötsligt. Hon berättar om sin ungdom som fredsaktivist och hur studierna i statskunskap och konflikthantering i Rom och USA ledde till FN- och EU-uppdrag på Balkan.
–Kriget både förstärkte och förenklade mina värderingar. Jag ser det som en gåva att få ha varit i Sarajevo. Att leva så nära våldet, så nära ondskan, har gjort mig mer medmänsklig och fokuserad.
I Bosnien skedde det första kriget mot civilbefolkningen i modern tid, ett krig mot kvinnor och barn, menar Anna Maria Corazza Bildt.
I parlamentet är hon aktiv i Barnalliansen; en tvärpolitisk grupp som bland annat driver frågan om ensamkommande flyktingbarn och en gemensam asylpolitik i EU.
Det är tysk effektivitet bakom omröstningen i sessionssalen vid svensk lunchtid under ledning av den nye talmannen, socialdemokraten Martin Schultz. Lite för snabbt tycker några parlamentariker och skriker högt i protest.
Det blev som väntat ja till finanspakten medan Anna Maria Corazza Bildts hjärtefråga om matmärkning bollades tillbaka till kommissionen för revidering.
Nu skulle tid och möjlighet finnas för riktig lunch. Men i parlamentarikernas lounge, där vi möts igen, väljer Anna Maria Corazza Bildt apelsinjuice och några småkakor. Först hälsar hon på var och varannan i sofforna, kastar sig obehindrat mellan olika europeiska språk.
Hon verkar mycket social men hinner inte med något socialt liv vare sig i Bryssel eller i Stockholm, säger hon.
–Nej. I så fall handlar det oftast om att vara utrikesministerns fru, en del middagar att gå på.
Apropå det, vad tycker du om alla kommentarer i media om dina kläder och frisyrer?
–Jag är bara mig själv och bjuder gärna på mig själv. Dessutom, nu när det är kristider så är det en markering från min sida att inte köpa nytt och konsumera. Jag väljer vintage. Och frisören går jag till två gånger om året. Det är väl lite flygigt kanske men det är ingen viktig fråga för mig, säger hon och sveper med högerhanden över håret.
Vilken är den viktigaste frågan just nu?
–Att behålla en levande demokrati i Europa. Protektionism, populism och extremism har växt sedan den ekonomiska krisen inleddes 2008. Vi måste kämpa varje dag mot dessa krafter som manipulerar människors rädslor. På Balkan upplevde jag hur snabbt det kan gå att sätta fred, frihet och demokrati ur spel.
Hon har just fått ett nytt kontorsrum i EU-parlamentet. Det är rörigt med ouppackade kartonger. Så till kontoret vill hon gå själv, inte visa upp. Hon försvinner på den beiga heltäckningsmattan runt hörnet.
Förmodligen plockar hon upp en bit parmesanost ur handväskan.