Hur stort behovet av insatserna egentligen är kan ingen svara på, för det har aldrig undersökts. Det vill säga, hur många av Trygghetsrådets klienter som skulle ha hittat nytt jobb på egen hand.
De flesta är ju starka på arbetsmarknaden; välutbildade och ofta med lång arbetserfarenhet.
Men det finns också klienter som inte glider tillbaka till arbetsmarknaden på ett bananskal: De som har varit på samma företag i många år med smala specialiserade uppgifter. Kvinnor som har varit sekreterare, ett yrke som knappast finns längre. Ideella organisationer hör också till Trygghetsområdets område. Där arbetar ofta personer med funktionsnedsättning som inte har någon stark ställning om de blir uppsagda.
Men det där med att det inte går att få nytt jobb efter 55 är en myt, enligt de rådgivare som Jusektidningen talar med. Gränsen går i så fall snarare vid 62. Då kan jobb på bemanningsföretag vara en möjlighet.
Kärnan i Trygghetsrådets insatser är vanligt jobbsökande; att inventera klientens kompetens, skriva cv och ansökningsbrev, träna inför intervjuer och presentera sig själv. Varje rådgivare förfogar dessutom över en egen budget med stor självständighet, långt från Arbetsförmedlingens strama budget och strikta regelverk.
Rådgivarna kan till exempel på eget initiativ fylla ut studielånet upp till a-kassenivå för den som annars inte skulle kunna plugga. Eller hjälpa den som passerat åldersgränsen för studielån.
Varje rådgivare har cirka en miljon kronor för ekonomiskt omställningsstöd. Men fördelningen anpassas efter individens behov. Det är sannolikt att den ensamstående mamman som tjänade 23 000 när hon jobbade får mer än killen som tjänade 150 000 och kommer till klientmötet i sin Jaguar, som en rådgivare uttrycker det.
Efter två år, med viss möjlighet till förlängning släpper Trygghetsrådet sina klienter. Då är det Arbetsförmedlingens Jobb- och utvecklingsgaranti med sina faser ett, två och tre som gäller för dem som Trygghetsrådet inte kunnat hjälpa.