Sverige leder EU och Fredrik Moen leder arbetsgruppen för hälsofrågor. Dagen före cafésamtalet hade gruppen möte. På agendan fanns bland annat frågan om patienters rättigheter att söka vård i andra EU-länder än det egna.
En kanske inte helt hälsosam sötfuktig luft, en mix av avgaser och belgiska pannkakor, hänger över Place de Luxemburg i skuggan av EU-parlamentets imponerande fasad av glas och plåt.
Inne på det bullriga caféet i ena hörnet av torget tränger förmiddagssolen in genom de stora fönstren. Men strålarna når inte in till innersta hörnet där gruppordförande Fredrik Moen och brittiske delegaten John Rowan över varsin kopp kaffe följer upp gårdagens möte.
27 medlemsländer ska komma överens. Konsensus är idealet för EU-förhandlingar på alla nivåer. Så även på den arbetsgruppsnivå där Fredrik Moen och John Rowan finns. Hierarkiskt sett är en arbetsgrupp längst ner i europeiska rådets beslutsprocess. Men åtta av tio beslut i en arbetsgrupp går raka vägen via ambassadörernas nivå, Coreper, till beslut i ministerrådet utan vidare diskussioner.
Samtalet mellan Rowan och Moen, som kan komma påverka deras arbetsgrupps beslut, är alltså något mer än den avslappnade fikastund det ser ut att vara. Även om makten döljs bakom kaffekopparna.
Stötestenen i frågan om patienters rättigheter är, berättar Fredrik Moen, vilka vårdgivare som ska få anlitas. Vissa länder menar att vårdgivaren måste ha ett avtal, en relation till det nationella systemet. Medan EG-domstolen har sagt att man har rätt att få ersättning oavsett vilken vårdgivare man anlitar, alltså även privata.
– Förhandlingssituationen i arbetsgruppen är låst. Men som ordförandeland är det svårt att acceptera förslag som går emot EG-domstolen, menar Fredrik Moen, som ser John Rowan som en allierad i just den här frågan.
– De skjuter sig i foten, säger John Rowan om länderna som är emot direktivet om patienters rättigheter att få ersättning från alla slags vårdgivare.
Samtalet handlar om hur man ska gå vidare i förhandlingarna.
– Grundtexten som ni skrivit är bra. Stå på er. Vi kan fortfarande få fler med oss, säger John Rowan.
Caféets stenväggar och den fräsande espressomaskinen skapar en konstant ljudmatta. De båda informellt förhandlande herrarna lutar sig mot varandra för att höra varandras argument.
Taktiskt spel och strategier diskuteras mellan de båda allierade. Förlora ett land, vinna ett annat. Men nu handlar det om röster runt förhandlingsbordet. Inte som tidigare i Europas historia då staterna inte hade något annat sätt att lösa konflikter än att skjuta kanonkulor i huvudena på varandras medborgare. Spelet nu är diplomatiskt; söka partners, koalitioner.
– Ni har skrivit en text som löser alla problem utom ett och det kanske är olösligt, menar John.
Han syftar på att kanske inte går att nå totalt samförstånd i arbetsgruppen när det gäller frågan om patienters rättigheter. Arbetsgruppen kan då ändå ta ett majoritetsbeslut och föra frågan vidare till Coreper.
Fredrik Moens telefon ringer och han går undan i ett hörn med mobilen vid ena örat och handen för det andra, för att utestänga cafébullret. John Rowan passar på att förklara spelets villkor:
– Normalt sett finns ett förhandlingsutrymme, förhandlingar är det normala här. Men i detta fall finns inget att förhandla om. Det är inte lagligt möjligt att gå emot EG-domstolen. Egentligen inser nog alla länder detta.
John Rowan har sin anställning vid Storbrittaniens representation till EU. Vad tycker han om jobbet som sitt lands representant i gruppen för hälsofrågor?
– Ibland är det frustrerande och en del möten är tråkiga. Men jag älskar att förhandla och att få vara här i centrum där allt händer. Det krävs ett flexibelt tänkande.
John Rowan ger ett snett leende, sippar på sin cappuccino och utstrålar ett avmätt lugn.
– Ibland kan det vara lite förvirrande med alla platser, klockslag och möten: Var ska jag vara i morgon, vilken tid och varför då?
Fredrik Moen kommer tillbaka till bordet. Men genast kallar mobilen på hans uppmärksamhet igen och han går tillbaka till hörnet.
John Rowan fortsätter att berätta om jobbets villkor.
– Jag är hela tiden i kontakt med mitt departement i London. Ofta måste jag förklara hur spelet här fungerar. Av en lista med tio viktiga punkter ur brittiskt perspektiv kanske vi kan få igenom de två eller tre för oss viktigaste. På resten får vi ge oss.
Innan mobilen ringer igen hinner Fredrik Moen berätta att många av samtalen handlar om en global konferens angående det som vi i Sverige kallar svininfluensan.
Detta är också en del av att leda EU. När världens rikaste ekonomier, G 7-länderna ska diskutera svininfluensa i Bryssel är Sverige tillsammans med kommissionen EUs ansikte utåt. Och som ordförande i gruppen för hälsofrågor blir Fredrik Moen inblandad i logistiken.
Medan Fredrik Moen pratar svininfluensa med Stockholm igen passar Jusektidningen på att få en brittisk recension om hans sätt att sköta jobbet?
– Mycket bra. Han strävar efter konsensus men är samtidigt inte rädd att sätta press på ländernas representanter, säger John Rowan.
Prat över en kopp kaffe är viktigt i EU-sammanhang, tillägger han:
– Många knutar löses upp. Även på formella möten kan ordföranden utropa kaffepaus om man kör fast. Efteråt går förhandlingarna i regel lättare.
När Fredrik Moens telefon ringer en fjärde gång, suckar John Rowan:
– Jag kan ju inte slita telefonen ur handen på honom. Han är ju trots allt ordförande. Samtidigt är det du ser lite av villkoren för ett ordförandeskap, alltid tillgänglig, alla tider på dygnet.
Trots ett något splittrat samtal verkar både Sveriges och Storbritanniens representanter nöjda när kopparna är tömda. Mellan dem råder i varje fall konsensus.
Vi säger hejdå till mister Rowan och går Rue de Luxemburg några kvarter mot Fredriks arbetsplats, Sveriges ständiga EU-representation, ”reppen” kallad.
Var och varannan fotgängare rullar kabinväskor, på väg åt olika håll, diskuterande på olika språk.
Runt den lilla parken utanför ”reppen”, liksom i stora delar av staden, pågår ett ständigt brusande byggande. Lyftkranar och byggställningar ståtar i nästan varje gathörn. Nytt växer upp bredvid gammalt och slitet. Visst finns paralleller till det EU-bygge som Sverige nu roddar. Färdigt blir det aldrig. Men bruset är konstant när 27 länder dagligen försöker komma överens i tusentals frågor i den charmiga men smutsigt skamfilade staden mitt i Europa.
I parken ligger några ungdomar på gräset och njuter av höstsolen.
Två damer äter lunch på en parkbänk och på en annan bänk sitter en äldre man i en hög av plastkassar.
Hur mycket uppfattar dessa människor av EU-bruset? Det känns som parallella världar; Svenska representationens fasad bakom trädkronorna och människorna i parken.
Inne i den svenska EU-representationens kontorslokaler möter nordiskt ljus björk belgiskt bruna soffor, där vi slår oss ner.
Fredrik Moen kom hit redan 2006, utsänd av regeringskansliet, där han är anställd som hälsoråd. Innan han började på socialdepartementet jobbade han vid Läkemedelsverket, dit han kom direkt efter sin jur kand-examen. Att han skulle få ordförandeposten i arbetsgruppen för hälsofrågor under Sveriges halvår som ordförandeland ”fanns lite i korten” säger han, även om inget var uttalat. Han tvekade aldrig att tacka ja.
– Jag har många kontakter eftersom jag varit på plats några år vilket underlättar jobbet. I en anda av ömsesidig respekt hjälper man varandra att lösa problem.
Vad är det svåraste med jobbet?
– Att hitta balansen mellan att driva på och vara lyhörd samtidigt.
Märks kulturella skillnader i gruppen?
– Javisst. Tyskar och österrikare är till exempel mer formella, skandinaver mer informella och inriktade på samförståndslösningar. Men det uppstår också en sorts egen kultur i arbetsgruppen. Dessutom vilar umgänget i rådet på en fast struktur och ordningsregler. Vi kan också få hjälp av rådssekretariatet om vi får problem.
Det fascinerande med jobbet är att politik möter juridik och diplomati i ett strategiskt och dynamiskt spel, menar Fredrik Moen.
Förutom patienters rättigheter till vård i andra EU-länder är kommunicerande it-system i medlemsländerna, när det gäller recept och journaler, en het fråga i Fredrik Moens grupp. Kortfattat skulle det bland annat innebära att till exempel en svensk EU-medborgare på sikt skulle kunna ta ut medicin med sitt e-recept under semestern i Portugal.
Att driva på forskningen kring antibiotikaresistensen, är en annan viktig fråga. Så finns förstås den svenska käpphästen alkohol med på agendan:
– Sverige uppmanade kommissionen att ta fram en ny alkoholstrategi för EU redan under förra svenska ordförandeskapet 2001. Kommissionen hade strategin klar 2006. Nu handlar det om att inför den nya tillträdande kommissionen slå fast att detta är en viktig folkhälsofråga och se till att de jobbar med den framöver.
I grunden handlar det om att förändra EUs syn på alkohol, menar Fredrik Moen.
– Vi svenskar menar att alkohol inte ska ses som en ekonomisk fråga eller en jordbruksfråga utan som en folkhälsofråga. EUs höga införselkvoter är till exempel satta utifrån ett ekonomiskt perspektiv, inte från folkhälsoperspektiv.
Det Sverige vill göra innan ordförandeskapet är över kallas på EU-språk en rådsslutsats, som fungerar som en signal till den nya kommissionen att prioritera arbetet med alkoholstrategin.
Vad ser du som din styrka i ordföranderollen?
– Jag har ett jämnt humör, det är faktiskt en stor styrka här. Det funkar inte att förlora tålamodet och brusa upp. Jag har också en genuin vilja att lösa folks problem och jobba mot samförstånd. Jag är bra på det.
Arbetsdagarna är långa berättar Fredrik Moen:
– Igår kom jag hem klockan 21 i förrgår 22.30. Men det är inget konstigt med det, jag visste vad jag gav mig in på.
Traktamente och tjänstebostad ingår i jobbet. Fredrik Moen bor själv och har ingen familj som klagar över arbetspassen. Vi lämnar honom i fred på jobbet ett tag.
När vi ses igen på eftermiddagen blåser bistra vindar över det stora stenlagda området mellan Place de Luxemburg och EU-parlamentets baksida. Fredrik Moen är på väg att träffa en tjänsteman i parlamentet.
– Jag förhandlar med parlamentet i de ärenden där parlamentet är medbestämmande. När det handlar om förslaget till lagstiftning om patienters rättigheter är det klart att det kommer krävas en andra läsning i parlamentet. I dag ska jag egentligen bara berätta var vi står nu i arbetsgruppen efter gårdagens möte.
Även när medlemsländernas ministrar väl är överens i rådet kommer frågan återkomma till de folkvalda parlamentarikerna innan saken är avgjord och lag kan stiftas.
– Vissa skönhetsfläckar får man acceptera, säger Fredrik Moen apropå EUs komplicerade beslutsapparat. Om man förstår hur besluten fattas, med kompromisser i flera led som inte sällan hamras fram på kvällar och nätter, är det inte konstigt att resultatet ibland blir lite osammanhängande.
Nästa arbetsdag ska Fredrik Moen bland annat ägna åt att formulera nya texter i olika frågor tillsammans med kollegan Sara Johansson, berättar han.
– Vi ska även planera nästa veckas arbetsgruppsmöte, då vi bland annat ska prata om organdonationer och strävan mot ett rökfritt Europa. Det är förstås även en del informella kontakter att ta före det mötet.
Många av dessa kontakter kommer han säkert att ta just där vi skiljs, Place de Luxemburg, vars caféer och restauranger kanske i högre grad än de mäktiga EU-palatsen är Europas egentliga maktcentrum.