Fråga:
Jag är en välutbildad kvinna som är 37 år och har en son på 2 år. Just nu jobbar jag deltid på 75 procent, vilket jag känner är en förutsättning för att vi ska få ihop vardagspusslet. Jag och min man bor i Stockholm och vi har inget nätverk av far- eller morföräldrar här ...
... Vi försöker även skaffa ett barn till. Jag älskar min son otroligt mycket och att vara en närvarande mamma är nummer ett på prioriteringslistan.Det är även svårt för min man att gå ner i arbetstid, då det skulle drabba oss väldigt hårt ekonomiskt och inte heller vara förenligt med hans tjänst. Så det är tyvärr inget alternativ för oss.
Så nu till mitt dilemma. Jag trivs egentligen inte jättebra på mitt jobb, som jag hoppade på efter föräldraledigheten bara för att det var en chans till att jobba 75 procent. Men det är inte speciellt utvecklande och jag nästan blir deppig av att syssla med det jag gör nu.
Frågan är dock hur jag ska bära mig åt för att få ett utvecklande jobb som är 75 procent. Jag är inte alls intresserad av att gå upp till heltid. Tittar man på platsannonser så är det i princip bara receptionisttjänster som kommer på fråga om man vill jobba deltid. Inte aktuellt.
Nu har jag varit på intervju för ett intressant jobb och jag tror nästan att jag kommer få erbjudande om tjänsten. Men vad händer när jag säger att jag bara vill jobba 75 procent och de säger nej? Jag tror att så kommer vara fallet i de flesta situationer. Att tacka ja till tjänsten, signa kontrakt och sedan säga att jag inte vill jobba mer än 75 procent känns inte så schysst. Tror du ens att man får förlängt då efter provanställningen?
Det känns som en knepig situation! På vilket sätt är det bäst att lägga upp detta? Vad har jag för lagliga rättigheter?
Tack för svar på förhand!
Anna
Svar:
Tack för att du delar med dig av ditt dilemma. Jag är säker på att många känner igen sig i den situation som du beskriver. Många medlemmar med dig instämmer i att de gärna, av olika skäl, skulle vilja jobba mindre än heltid för att ha tid och energi över till annat. Likaledes är det inte så många som realiserar sin önskan om att gå ned i arbetstid. Det kan givetvis bero på att man får lägre lön, inte vågar ställa frågan eller befinner sig i en situation som din. Så hur ska du lösa ditt dilemma på bästa sätt? Vad anser du själv? För att hitta ett eget svar så kan du prova följande tankeexperiment: Vad du skulle ha svarat din kompis om det var hon/han som hade samma dilemma? Vilka råd skulle du ha givit?
Mina egna förslag och reflektioner är för det första att du definitivt ska hitta ett annat intressant och stimulerande jobb! Vare sig du kan ändra på situationen på ditt nuvarande jobb eller måste söka dig vidare, så tror inte jag att det är en lösning att sitta kvar på ett uttråkande och deppigt jobb enkom för att det är 75 procent. Visserligen har du laglig rätt att jobba 75 procent fram tills dess att din pojke fyller åtta år, men kanske kan du jobba heltid ändå? Det gäller att hitta rätt arbetsgivare där du kan kombinera jobb- och familjeliv. Där du ges frihet under ansvar, flexibla arbetstider, möjlighet att jobba hemifrån etc. Det finns, som tur är, gott om sådana arbetsgivare. Motsatsen finns det också gott om, men där ska ju inte du jobba ändå. En heltidstjänst hos en för dig ändamålsenlig arbetsgivare tror jag mycket väl skulle kunna fungera.
Att söka jobb och väcka frågan om deltid redan på en intervju brukar tyvärr inte bli någon succé. Visst kan det fungera, men min erfarenhet säger mig att oftare inträffar motsatsen. Så mitt råd är rätt o slätt anpassa sig till den krassa heltidsverkligheten. Börja jobba heltid hos en bra arbetsgivare. Skulle det ändå vara ohållbart när eventuell provanställning är över, så ta upp frågan först då om att minska arbetstiden. Eller om det går att lösa på annat sätt? Jobba över ett par kvällar och gå tidigare andra dagar? Kanske behöver du inte gå ned lika mycket i tid? Kanske kan du och din man gå ner i tid till 10-15 procent båda två?
Ta en sak i taget och lös problemen allteftersom. Kanske blir det inte ens något problem att lösa. Och tänk på dig själv också. Ett intressant jobb ger en helt annan livskvalitet än ett ointressant på 75 procent. Hur du än gör så önskar jag dig ett varmt lycka till!
Elisabeth Johansson, karriärcoach