Ankorna ska skilja sig. Paul Anka vill inte längre vara gift med Anna Anka. Samma Anna Anka som hela hösten chockat en förtjust svensk offentlighet med råd till svenska kvinnor om hur man ska behålla en man. Vikten av att behandla honom som en högt värderad kund i sitt eget hem fejkade leenden, tillmötesgående hela vägen ner på rygg och spännande morgonrutiner på mannens villkor.
I TV3s dokusåpa ”Svenska Hollywoodfruar” hyllade Anna Anka äktenskapet som en sorts kundrelation. Om mannen betalar har han rätt till en viss produkt, konstaterade hon och vi här hemma i Sverige blev chockerade på ett sätt som kändes ganska härligt. Anna Anka hade ju fel. Fel på ett förfärligt osvenskt sätt som på något sätt bekräftade oss.
När Hollywoodfrun från Bjuv rasade mot de svenska könsrollerna smickrade det vår självbild som moderna och jämställda. Så vi köpte alla de där tidningarna som skrev om henne.
I hög grad spelar Anna Anka den seriefigur av sig själv som hennes namn antyder. Sådan är den mediala logik som hon uppenbart förstår att utnyttja. Samtidigt är det som just seriefigur av sig själv som Anna Anka är intressant - det är som sådan hon triggar vår fantasi.
Historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh skriver i ”Är svensken människa? gemenskap och oberoende i det moderna Sverige” om vad de kallar för ”den svenska teorin om kärlek”. Berggren och Trägårdh menar att idén om att riktig kärlek och vänskap bara är möjlig mellan två individer som är oberoende av varandra har djupa rötter i svensk historia. Det är också en idé som starkt präglat den svenska välfärdsstaten.
Den svenska modellen bygger på att individen står i ett direkt förhållande till staten. Berggren och Trägårdh kallar detta för en direkt allians mellan en atomiserad individ och en opersonlig stat. En statsindividualism som syftar till att frigöra den enskilde från ojämlika beroenderelationer. Ojämlika beroenderelationer av typen: jag- är- Paul-Ankas- hemmafru-
och- därför- ekonomiskt- beroende- av- att- Paul- Anka- fortsätter- älska- mig.
Svensk kultur likställer människovärde med individens självständighet, vilket förstås är en farlig idé på många sätt. Den som inte lyckas vara en driftig Karl-Oskar från Duvemåla ser vi lätt ner på.
Men den av staten frigjorda individen behöver inte äktenskap eller samboende för försörjningens skull.
Parrelationen kan bygga helt på frihet. Det är ett väldigt svenskt ideal och det är väldigt långt från Anna Anka. Vi tycker det är förnedrande att behöva hålla Paul Anka glad och nöjd och vi är väldigt stolta över vår svenska jämställdhet, glömmer gärna bort att lönegapet mellan kvinnor och män inte är mindre här än i andra jämförbara europeiska länder.
Fast nu verkar ankornas kärlekshistoria vara över. Trots att Anna Anka fortsätter att ge äktenskapliga råd lyckades hon inte behålla sin egen man. Trots att hon definierade honom som sin viktigaste kund och uppgiften att hålla honom nöjd som ett heltidsjobb. Idén om mannen som kund är förstås också bara en enkel utväg- En dröm om säkerhet i relationer som inte går att få.
Den franske filosofen Alain Badiou skriver i Eulogy of Love om datingsajen Meetic som gör reklam med sloganen ”Få kärlek utan risk”. Meetic vill erbjuda oss 100 procent garanterat riskfri kärlek. Vilket är en lika modern som feg idé. Badiou menar att det är just vågspelet i att älska som gör det hela värt något.
Varken fejkade leenden, tillmötesgående hela vägen ner på rygg och spännande morgonrutiner på mannens villkor kan ge oss en relation utan känslomässiga risker. Det kan för den delen inte den svenska staten heller.