Läs Katrine Kielos gästkrönika.
Virginia Woolf skrev i essän ’Ett eget rum’ 1928 att kvinnan genom sekler har tjänat som en spegel med magisk kraft att avbilda mannen dubbelt så stor som han verkligen är.
Män har egon – kvinnor har det inte. Eller så brukade sambandet i alla fall se ut, använt för att legitimera en kultur där kvinnans uppgift var att se efter och ta hand om mäns känslor. Diskussionen har aktualiserats på nytt när en ny Hollywoodfilm har lyckats med det allt svårare konststycket att reta upp luttrade feminister från Los Angeles till Sankt Petersburg.
För när varenda recension av en film känner sig tvungen att nämna att den är sexistisk, då är det antagligen dags att höja på ögonbrynen. Tänk på de mängder av mer eller mindre kvinnofientlig populärkultur vi låter passera utan att någon orkar reagera. ”The Ugly Truth”, en romantisk komedi med Katherine Heigl och Gerard Butler, upprör däremot. En av anledningarna är antagligen att den är skriven av tre kvinnor.
Även om Ariel Levy myntade uttrycket ”Female chauvinist pig” i en bok med samma namn redan 2005 är fenomenet kvinnor som driver med kvinnor på ett förnedrande vis något som vi inte riktigt vet vad vi ska göra av. Det är det där med självhatet.
Budskapet i ”The ugly truth” är visserligen inte att kvinnor bör underordna sig män för att män är fysiskt starkare, mer intelligenta, kan fickparkera bilen snabbare eller något i den stilen. filmens sensmoral är att kvinnor bör underordna sig män eftersom män är korkade och alldeles ofattbart ömtåliga och svaga. Knappast en vacker saga om någotdera kön men så utger sig ’The Ugly Truth’ inte för att vara något annat än just ’ugly’.
Katherine Heigl spelar karriärkvinnan Abby som kan prata i hela meningar, har hästsvans och följaktligen ingen pojkvän. På jobbet tvingas hon bli chef över Gerard Butlers Mike, en skäggstubbad karlakarl med kontroversiella idéer om förhållandet mellan kvinnor och män. Filmen går sedan ut på att Mike ska lära Abby hur man fångar en man. De idiotsäkra reglerna för detta är enligt filmen att för det första aldrig kritisera honom, för det andra skratta åt allt han säger, för det tredje alltid fejka orgasmer och slutligen aldrig någonsin berätta för honom om dina problem. Mäns egon behöver tydligen konstant omvårdnad som vore de ömtåliga japanska bonsaiträd.
Kvinnor bör med andra ord undertrycka alla fysiska och känslomässiga behov om de vill ha en man i sitt liv. Varför kvinnor under sådana förhållanden skulle vilja ha en man i sitt liv förblir osagt.
Men ”The Ugly Truth” lär ut att gör du inte om dig själv till ett förstoringsglas i vilket han kan se sig själv i dubbel storlek, då kommer han inte att vilja ha dig. Ditt skratt eller din beundran har inget annat värde än som manipulativa gester vars enda syfte är att bekräfta honom.
Deras eventuella äkthet spelar ingen roll. Han kommer aldrig få veta. Bryr sig egentligen inte. Men bara du får honom att tro att han är Gud kommer han eventuellt att tycka om dig.
Män är nämligen absolut oförmögna att hantera något som helst motstånd. Tydligen kallas det manlighet.
Och ja, den här filmen kom ut år 2009, över åttio år sedan Virginia Woolf skrev om kvinnan som förstoringsspegel för män.