Foto: Petter Cohen
“Varning! E-post till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA.” Meddelandet som står längst ner i de mail jag får från medarbetare på Svenska Journalistförbundet, har nu länge fungerat som en påminnelse om den viktiga frizon som Skype har utgjort. Trots att den Luxemburgbaserade svensk-danska IP-telefoni-, chatt- och videosamtalstjänsten köptes av auktionssajten Ebay 2005 – och därmed föll under amerikansk jurisdiktion – har vi trogna Skype-användare kunnat vila i löftet om att våra videosamtal har varit krypterade och därmed privata.
Som svensk, Kalifornienbaserad journalist har jag blivit närmast beroende av Skype. Dels är tjänsten naturligtvis ett bra sätt för mig att kunna ha en kostnadsfri och tät kontakt med familj och vänner i Sverige; ett par videosamtal i veckan minskar känslan av geografiskt avstånd. Men Skype har också varit ett sätt att kringgå intrånget i journalistisk verksamhet som signalspaningen i både Sverige och USA innebär.
Trots att jag allra främst skriver om kultur som film, tv och musik och därmed inte vanligtvis gör intervjuer där min källas identitet måste döljas, har det varit skönt att ha tillgång till ett arbetsverktyg som varken FRA eller dess amerikanska motsvarighet NSA, har kunnat ta del av (förutsatt att samtalen har skett mellan två Skype-användare och inte mellan Skype och vanlig telefon).
Men nu verkar jag vara tvungen att omvärdera mitt älskade Skype. I fjol köptes tjänsten av Microsoft – ett företag känt för sin samarbetsvilja med Storebror – och under den senaste månaden har ett flertal rapporter om Skypes osäkerhet från bland andra The Washington Post och CNN.com fått it-bloggosfären att vibrera av spekulationer. Microsoft har tydligen utökat sitt samarbete med polis och myndigheter, samt drivit igenom förändringar i tjänsten som möjliggör full avlyssning av text-, röst- och videosamtal. Skype påstår dock att inget nytt finns att redogöra för när det gäller användarnas sekretess, samt att de rent tekniska förändringar som har skett har gjorts för att förbättra användarupplevelsen av Skype – inte för att möjliggöra ett sätt att avlyssna Skype-konversationer.
Vissa hävdar att Skype egentligen aldrig har varit ett bombsäkert sätt att samtala på. Och kanske finns det inga digitala kommunikationsmedel som idag står helt fria från en möjlighet till avlyssning. Men man behöver varken vara journalist eller regimkritiker i en diktatur för att vilja föra samtal ifred. Jag har flera svenska vänner i Kalifornien som liksom jag bara vill kunna utropa ”Hej kompis!” och samtidigt skaka händerna på ett spexigt jazzhands-manér, utan att någon obehörig någonstans betraktar spektaklet.
Självklart innebär inte de nya rapporterna om Skype att jag inte kan fortsätta videosamtala med Södermalm från San Francisco. Men kanske kommer jag i stället att börja använda mig av säkrare VoIP-alternativ som hajpade Jitsi, i synnerhet eftersom Skype nu även har fått ett annat problem: så kallade ”conversation ads” som dyker upp på skärmen under röstsamtal. Tanken är de ska inspirera till samtal om produkten i fråga, vilket låter som ett skämt i bästa Futurama-anda. Inte skrämmande som överdriven signalspaning, men tillräckligt irriterande för att man ska fundera på att ta farväl av sitt Skype.