Det började lite trevande, undrande. Omärkligt steg engagemanget och ljudnivån. ”Det har du rätt i, men …”. ”Vi kan inte … eller kan vi?”. Utan att ha haft det på dagordningen så befann vi oss mitt i en sådan etisk diskussion på jobbet, som artikeln vi diskuterade handlar om.

Många tycker att media tillhör en av de mindre moraliska branscherna. Ändå är det få arbetsplatser där etiska diskussioner är så vanliga som på redaktioner. Och en av de första böcker som sattes i händerna på mig på journalisthögskolan var det lilla häftet Spelregler för press, radio och tv (det var de medier som fanns på den tiden).

Det är inte bara chefer på finansinstitut som förvaltar människors spar- och pensionspengar som har möjlighet att göra mer eller mindre moraliska val. Tvärtom, de flesta av oss sitter med moraliska avgöranden, i takt med att arbetslivets hierarkier plattas ut och beslut decentraliseras. Det är heller inte så att våra intervjuobjekt i temaartikeln om etik och moral dignar under moraliska ställningstaganden. Men de lever och jobbar med dem.

”Magen” och ”farmor”, är några exempel på vad etikexperten tycker vi kan lyssna till när regler och affärsidéer ska tolkas och bli dagliga beslut. Dessutom har ju varenda stor religion sin formulering av den gyllene regeln. Hinduismens är behändig: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig. Taoismens lyder: Anse din grannes vinst som din egen vinst, och anse din grannes förlust som din egen förlust. Konfucius skrev: Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.

Den etiska diskussion vi här på redaktionen plötsligt befann oss i handlade om att bilderna av de tre intervjupersonerna i temaartikeln om etik och moral i arbetslivet faktiskt är manipulerade. För att levandegöra just att verkligheten sällan är antingen svart eller vit eller ens vit och grå. Rätt kan vara fel, beroende på hur man ser på saken. Gränserna kan vara flytande.