Hundvakten behövde byta den obefintliga decembersolen i Stockholm mot befintlig indisk sol i Goa, så hunden fick flytta hem till lillhusse. Där prövade hon tuggmotståndet på hans mobiltelefon, som alltså måste ersättas med en ny. Det ledde oss in på ett närmast filosofiskt samtal om vad telefoner egentligen är i dag. Om de ens är telefoner. Min senaste och jag får i alla fall inte riktigt till vår relation, kanske för att vi har olika förväntningar på vilka vi är och vad vi vill med varandra. Jag vill mest prata, men det verkar han inte vara ämnad för.

(Författare säger ibland att deras texter skriver sig själva, att de bara är verktyg för en berättelse som vill ut. Mina texter skriver definitivt inte sig själva. Men när telefonen i texten ovan skulle få ett pronomen, så skrev sig ordet han av sig självt. Hmm.)

Jag tror att han, telefonen, vill att jag ska göra en massa saker med honom, som jag inte vet om jag vill. Och som jag definitivt inte vet hur man gör. Jag tror att det beror på hans upphov. De hade så kul när de gjorde honom att de inte kunde sluta. ”Vi lägger till den applikationen, och den och den!” Och där sitter jag med alla applikationer som gjort slut på batterierna när jag vill prata.

Hundens lillmatte lämnade in sin första programmeringsuppgift på KTH förra veckan, och var alldeles hög av hur man kan få till det. Så jag förstår att det kan vara svårt att sluta i tid för den som fått i uppgift att ladda en ny telefonmodell – inte tuggben – med mjukvara.

Det är i alla fall glädjande att det går så bra för it-företagen i Öresundsregionen som vi berättar om i tidningens temaartikel.

Jag skulle på många sätt vilja vara, eller åtminstone vara som, Cecilia Malmström. Ursmart, språkkunnig, målmedveten, besjälad och, som det verkar, alltid glad, i alla fall så länge hon får kaffe. Dessutom skulle jag nog vara lite högmodig om jag hade spåtts att få en lätt EU-portfölj och fick en tung. Men då vore jag nog inte som Cecilia Malmström, för så gemen är väl inte hon. Förresten skulle jag ändå inte vilja ha ansvaret för att samordna Schengen och gränspolitiken. (Surt sa räven, eller?)

Glad, och lite stolt, är jag i alla fall över att hon gav Jusektidningen intervju- och fotograferingstid för ett porträtt så snart efter utnämningen och mitt under ordförandeskapet.