Ena dagen diskuterar Fredrik Reinfeldt den internationella ekonomiska och finansiella krisen med världens ledare i Pittsburgh. Andra dagen besöker han arbetsförmedlingen i Umeå, tredje är han på extrainsatt toppmöte i Bryssel och fjärde tar han emot FNs generalsekreterare Ban Ki-moon i Stockholm. En statsminister, partiledare och EU-ordförande har bråda dagar.

Lyckligtvis finns det ett gäng som gör grovjobbet när tusentals frågor under Sveriges ledning ska slussas till beslut i ministerråd och EU-parlament. Medan Reinfeldt står på scenen verkar en annan Fredrik i kulisserna. Fredrik Moen är ordförande för en av hundratals rådsarbetsgrupper som betar av fråga efter fråga för att hitta en samsyn som ministrarna kan besluta om.

Jusektidningen följde under ett par höstdagar Fredrik Moen till de formella och informella rum där EU-kommissionens förslag blir möjliga att svälja för 27 olika regeringar och parlament. Tema: EU-vardag börjar på sidan 18.

Först jobbar vi halva vuxenlivet, sedan ska vi leva på det som staten, vi själva och våra arbetsgivare satt undan. Minst en tredjedel av den samlade pensionen är tjänstepensionen som arbetsgivarna betalar in. Uppskjuten lön kallar en del det.

Numera måste vi pensionssparare själva välja vilket pensionsbolag som ska få vräka ut de arbetsgivarbetalda premierna på de finansiella marknaderna för att få dem att växa tills det är dags för oss att casha in.

Av den handfull pensionsförvaltande bolag vi har att välja mellan är AMF störst. I toppen för AMF sitter sedan tio månader Ingrid Bonde. Det är ett hisnande stort ansvar och svårt uppdrag hon och hennes medarbetare på AMF och kolleger på de andra pensionsbolagen har. Inte ens för 310 000 kronor i månaden (och därmed medföljande nivåer på pensionspremieinbetalningarna) skulle jag vilja byta jobb med henne.

I porträttet på sidan 24 berättar Ingrid Bonde om hur hon leder sin it-fabrik (det är hennes eget uttryck) både i lednings- och finanskris och i vardaglig miljardförvaltning.