Missnöjet bland UDs anställda har jäst i två år, på grund av de nya villkoren för utlandsstationerade – personalen talar om en kris. Protesterna har lett till att avtalet ska ses över.

“Jag och min familj har endast haft råd att köpa mat. Lunch på restaurang eller att äta ute en kväll har inte varit att tänka på. Nöjen och kläder är helt uteslutet. Har nu tömt alla sparkonton och är helt barskrapad. Det är en privatekonomisk mardröm.”

Så berättar en UD-anställd, som på ett år fått sin köpkraft i en dyr storstad halverad. Den svaga kronan och de nedskurna tilläggen har bara kompenserats marginellt.

Andra diplomater vittnar om att ersättningsnivåerna (lön + tillägg) är markant lägre än för många andra länders utsända.

“Vid min egen privata jämförelse (...) visade det sig att jag var den näst sämst betalda företrädaren, strax före Bulgarien” skriver en ambassadanställd i en promemoria.

Bilden skiljer sig från föreställningen om diplomaternas lyxliv. Själva framhåller de alla kostnader som uppstår vid utlandstjänst – försäkringar, bil, möbler – som inte ersätts fullt ut. Det flyttbidrag som gått under namnet “gardinpengar” är exempelvis avskaffat. Medföljande som får försaka sina karriärer och går miste om pension har fått försämrade villkor.

Samtidigt pressas personalen av UDs budgetunderskott och besparingskrav.

Chefer och anställda på drygt hälften av Sveriges omkring 100 beskickningar har i ett upprop krävt att det kollektivavtal om utlandstjänstgöring (UVA) som införts stegvis från 2008 omförhandlas – samt att arbetstiden regleras på utlandsmyndigheterna, där övertid och jourer sällan ersätts.

Deras kritik mot UDs och regeringskansliets ledningar är hård:

“Systemet är uppenbarligen konstruerat av personer utan egen erfarenhet eller närmare kännedom om den verklighet de anställda möter.“

Jusektidningens källor talar om uppgivenhet och minskad lojalitet inom organisationen, och varnar för personalflykt.

Att utlandstilläggen minskats kompenseras delvis av ökade pensionsavsättningar.

“Visst är det trösterikt att det blir några kronor mer i pension – men många av UD:s medarbetare i karriären är i 30-årsåldern, eller yngre. Då är livet nu, inte efter pensionen, det viktigaste," kommenterar en utsänd.

UDs ledning har bemött kritiken med att det är oundvikligt att vissa förlorar på en stor omläggning. Regeringskansliets arbetsgivareenhet har dock nyligen tagit initiativ till samtal om omfördelningar i UVA, där Sida, UD och fackrepresentanter ska delta.

– Äntligen! säger Andreas von Uexküll, ordförande i Utrikesförvaltningens personalförening, som vill prioritera medföljandeproblematiken.

– Regeringskansliet har väl insett att varken avtal eller tillämpning fungerar – och att det är viktigt att ha personalen med sig under ordförandeskapet för EU.

– Vi ska göra en översyn från A till Ö. Det är knappast någon som är nöjd idag, inte vi heller, så vi ska hitta en lösning som är bättre, säger UDs personalchef Harald Sandberg, som hoppas att avtalet kan bli mer begripligt och förutsägbart än hittills.

– Vår ambitionsnivå är hög – det här ska gå undan.