Uppdraget att göra Advokatsamfundet tydligt och synligt har Anne Ramberg lyckats med så bra att hon numera personifierar hela kåren. Men hon tror inte att advokater kan begränsa sitt jobb till 40 timmar i veckan.

Spegelsalen i Grand hotel vid Stockholms ström är fylld av ett par hundra kvinnliga jurister. Många är nyblivna advokater eller biträdande jurister i yngre medelåldern som ännu inte vet att de aldrig kommer att ta det sista klivet upp på advokaternas karriärstege; delägare.

– Det är inget egenvärde att kvinnor ska bli delägare, säger Anne Ramberg när jag får en pratstund med henne dagen därpå.

Som generalsekreterare för Sveriges Advokatsamfund är hon den som först går upp på spegelsalens scen för att välkomna till årets Rakeldag, en av samfundets satsningar för att stötta kvinnliga jurister.

Marianne Lundius kränger på sig kavajen som åkt av för att svalka henne efter språngmarschen från Riddarhustorget till Grand hotel. Hon äntrar talarstolen för att berätta om sin väg till en av domstolsväsendets allra högsta poster; justitieråd och ordförande i Högsta domstolen. Första halvan av vägen mot toppjobbet gick via en stor affärsjuridisk byrå. Där en av de egenskaper som krävs är att man har ett hjärta av sten, enligt justitierådet.

Anne Ramberg är liten och nätt och tar inte stor fysisk plats på scenen i Grand hotels imposanta spegelsal. Med sitt korpsvarta hår under full kontroll och i ljus klänning med elegant jacka sticker hon ändå ut bland de kvinnliga juristerna vars huvudsakliga dresscodefärg går i nyanser av svart.

I det offentliga rummet har Anne Ramberg brett ut sig desto mer. Sedan tolv år är hon Fru Advokatsamfund, i princip synonym med organisationen. En googlesökning på Anne Ramberg advokatsamfundet ger generalsekreteraren 27 100 träffar. Medan en sökning på Tomas Nilsson advokatsamfundet ger ordföranden 3 500. Även om Tomas Nilsson bara haft knappt fyra ordförandeår på sig så lär han inte komma i närheten av sin generalsekreterares synlighet. Men så fick också Anne Ramberg jobbet med det uttalade uppdraget att göra samfundet tydligt och synligt.

– Nu ringer media till mig. Jag är rätt spontan av mig och uttalar mig i både den ena och den andra frågan.

Enligt egen utsago var hon lika debattglad redan som ung.

– Kanske ännu mera envis än idag.

Hon växte upp med fyra bröder, en sjöofficer till pappa och jurist till mamma. I de nmiljön vaknade ett intresse för samhällsfrågor och juridiken och advokatyrket erbjöd tillfredsställelsen att göra gott för klienter i behov av hjälp.

Några av googleträffarna leder till skvallertidningen S vars redaktion i höstas utsåg Anne Ramberg till Sveriges näst sexigaste näringslivsaktör. Men den tråden följer jag inte upp vid intervjun i tjänsterummet dagen efter Rakeldagen på Grand hotel. I stället ber jag Anne Ramberg att berätta vad hon brinner för professionellt. Hon inleder med att man måste ha passion för det man gör och att hennes passion är rättssäkerheten och advokaternas viktiga roll i rättsstaten.

– Jag är trött på det politiska mantrat vård, skola och omsorg. Samhället måste också i praktisk handling ge rättssamhället resurser.

Men att bara vräka pengar över polisen, som Thomas Bodström började med och den sittande regeringen har fortsatt med, är enligt Anne Ramberg ren populism. Rättssamhället är mer komplext än så. Ett advokatnära och konkret bekymmer är timkostnadsnormen, ersättningen till offentliga försvarare och andra som företräder enskilda.

– Den är så låg att nästan ingen vill bli humanjurist längre. Det är en fråga som vi har misslyckats med.

Men det är kring ett par andra områden som Anne Ramberg och advokatsamfundet synts i offentligheten det senaste året. Dels hennes och samfundets envetna motstånd mot FRA-lagen och andra integritetsinskränkande lagar som tillkommit efter 11 september 2001. Liksom vissa skärpningar i sexualbrottslagstiftningen. Dels en debatt i höstas om kungahuset och press- och yttrandefrihetens ramar med anledning av boken Den ofrivillige monarken och ett Tv4-program om drottningens pappas nazisympatier.

När det gäller integritetskränkande lagstiftning som ska skydda mot såväl terrorism som sexuella övergrepp tycker Anne Ramberg att lagstiftarna är aningslösa. Och önskar ett starkare engagemang från sina egna kolleger.

Efter boken om kungen och Tv4-programmet om drottningens pappa skrev Anne Ramberg en ledarartikel i samfundets tidning Advokaten, som hon själv är ansvarig utgivare för. Jag undrar om den uppmärksamhet som artikeln fick var värd stormen i vattenglaset. I blickfånget bakom henne på spiselkransen på kontoret har jag ett foto där en glad Anne Ramberg skakar hand med kungen. Bilden togs när hon i januari 2006 fick medalj av tolfte storleken för framstående insatser för det svenska rättsväsendet.

– Absolut! Jag är verkligen den som står upp för det fria ordet. Jag tog behandlingen av kungen och drottningen som exempel på hur viktig medias självreglering är, svarar Anne Ramberg.

I numret därpå ägnar hon Advokatens hela ledaruppslaget åt att försvara Wikileaks och Julian Assanges rätt att offentliggöra hemlig information. Och påtala att publiceringsansvaret åvilar publicisten.
 
På Rakeldagen i Grand hotel har det blivit paus för kaffe och små skålar med fruktsallad. Sedan sprider deltagarna ut sig på tre seminarier och Anne Ramberg väljer att lyssna till trendanalytikern Ida Hult som säger att unga människor vill bli bekräftade och ha lustfyllda jobb. Något som ger Anne Ramberg aha-upplevelser hon om samfundets yngre kvinnliga medlemmar.

– Vi undrar så vart de tar vägen. De blir advokater och medlemmar i samfundet. Men sedan försvinner de.

Hon hittar dem i alla fall inte på den prestigefyllda nivån delägare på större byråer. Enligt en genomgång som Jusektidningen gjorde för ett par år sedan var en tiondel av delägarna på de stora byråerna kvinnor.

Försynthet är inte en tillgång för en advokat, vare sig man är i rätten eller behöver övertyga sin klient, enligt Anne Ramberg. Hon är övertygad om att kvinnor är mindre riskbenägna än män och att förklaringen till det ligger i generna, ”från den tiden då kvinnor inte behövde gå ut i skogen och jaga mammut utan hade till uppgift att vara kvar i grottan och ta hand om barnen”. På frågan om vad hon brinner för som inte har med jobbet att göra lyder svaret:

– Min familj. Lite väl mycket, skulle nog en del av den säga.

Att advokater ska kunna begränsa sin arbetsinsats till max 40 timmar i veckan tror inte Anne Ramberg. Men att man kanske inte ska hålla på med transaktioner och överlåtelser under småbarnsåren, utan ägna sig mer åt till exempel processande.

– Det är sorgligt när unga människor inte njuter av föräldraskapet utan ägnar sig åt att gräla om vem som ska hämta och lämna barnen på dagis.

Själv hade hon barnflicka när hon var småbarnsmamma för ett kvarts sekel sedan.

– Annars hade det aldrig gått.

Och på frågan om hur hon jobbar i dag är svaret att arbetet är ett sätt att leva, där jobb och privatliv är integrerat. Det underlättas kanske av att bostaden ligger tre minuters promenadväg från den vackert belägna arbetsplatsen vid Djurgårdsbrunnskanalen på gränsen mellan Djurgården och Östermalm.

Och framtiden? 59 år fyllda och generalsekreterare på tolfte året.

– Den funderar jag inte mycket på. Jag kommer säkert att lägga näsan i blöt någon annanstans.